Par och terapi

 

På SVT kan man se en serie som heter Par i terapi just nu. Olika par reder ut sina problem med hjälp av en terapeut, och serien toksågades av DNs krönikör. Han menade att programmet bara är ett i raden av billiga dokusåpor, där folk säljer ut sin själ för att få en timme i tv-rutan. Så fel han har tänker jag efter att ha sett samma program. För mig är det här programmet tvärtom ett exempel på det bästa med TV, där man kan dela med sig av sådant som faktiskt betyder något och där TVn får förmedla något av vad det är att vara människa. Livet är ju verkligen inte som att segla fram på en räkmacka. Till och med kärlek - som alla vill ha och nog de allra flesta vill ge - är så svårt att få till ibland, eftersom vi alla är lite trasiga till mans och sårar varandra efter vägen.

Det här programmet förmedlar inte ett cyniskt utnyttjande av människors längtan efter att få synas. Det visar modiga människor, som väljer att dela med sig av sina mest sårbara och trasiga sidor, för att själva få hjälp och därigenom kanske kunna hjälpa någon annan. Och det är både sevärt och hedervärt. Heja SVT!