Det bästa

Kära systern och syskonbarnet från Sverige är här några dagar, så nu njuter vi för fullt i familjen. Inte bara av all lakrits de hann packa ner i väskan innan de lämnade fosterlandet (fast barnen log brett från öra till öra när det svarta guldet bars fram under högtidliga former). Sedan firade vi att vi är tillsammans med en lerig, geggig och bitvis skrämmande gyttjig eftermiddagspromenad i det gyllenbrända ljuset.

Hittade några nya vänner gjorde vi också, och vi hade kommit ihåg att ta med lite bröd i fall de skulle vara där. Se där, man utvecklar sin förmåga till tantighet mer och mer för varje vecka - eller man ska nog säga "jag" förresten. Kul var det i alla fall. Ser ni förresten brödet som singlar genom luften, och vänsterbacken som brölar: "Ööh, här då, passa mig!"



När sedan dagen skulle sammanfattas frågade vi varann kring köksbordet vad som varit det bästa. Döm om min förvåning när alla - inklusive pippinetta jag - utbrast "geggamojjan". Vi måste ha särdeles simpla nöjen i den här familjen. Eller också är gyttjebaden i East Sussex något alldeles extra.

Det bästa

Vi har en liten tradition i familjen. Varje kväll frågar vi varandra vad som var det bästa som hände under dagen som varit. 

Mitt bästa för idag var att gå på en långpromenad med nioåringen i kvällssolen. Han tjattrade oavbrutet medan jag fotade och njöt i största allmänhet. Att bara dela vardagen tillsammans är inte så bara som jag får för mig ibland.

Långt ifrån och ändå nära

 

Nu är det två långa månader sedan jag och min goda vän åkte till Amsterdam för att prata, fira, promenera - och prata lite till. Och på två månader har vi knappt setts eller hörts. Vi bor i olika länder nu för tiden och lever olika liv. Ändå vet jag att vi bara är ett skypesamtal eller några facebookrader bort, och att vi när vi ses kommer samtalet att ta vid ungefär där det slutade förra gången.

Vissa människor är verkligen gåvor rakt in i ens liv. De ger så mycket glädje och samhörighet - den där ljuvliga känslan av att höra ihop på något förunderligt sätt. Att få uppleva att någon förstår en och bryr sig om en gör en rik på riktigt, till och med när de säger vad de verkligen tycker om det man tänker och gör. Och att ha någon att bolla sina tankar med, eller vara ledsen tillsammans med - fast glad går förstås också bra - att ha någon att dela livet med och be tillsammans med - det är nog något av det finaste man kan få.

Skogen

Underbara, ljuvliga skog.  Skulle vilja ta med en bit i fickan och ta fram så där ibland, men inser att det inte skulle bli samma sak. Drabbas plötsligt av insikten att man kan välja att bo nära en skog istället. Det är visst så folk gör.

Mina bästa semesterupplevelser sker nog i mötet med naturen ändå. Och tänk, naturen är fortarande helt gratis! Och alldeles... alledeles... underbar!

Det bästa

 ... som hände mig idag var att klafsa omkring i en regngloppig skog...

... och förundras över den skira vårgrönskan...

... och alla bluebells.

Det bästa...

... som hände mig idag var att sitta under körsbärsträden med maken, 

och dricka läsk och lyssna på träden som faktiskt surrade.

 Det fanns hundratals bin och humlor som också var på utflykt och kalasade som vi.

Fast de flesta ville inte vara med på bild.

Lycka är...

... att gå under den höga himlen och se på världen som bara fortsätter breda ut sig under ens fötter. 

Det är gött att leva!

Vår i Chiddingstone

Idag kom våren till södra England. Fåglarna sjöng ut sin glädje i vartenda träd och vi passade på att åka till Tonbridge och möta några kära brysselsläktingar som var i trakten. Vi gick och gick i vårsolen och höll aldrig på att komma tillbaka till bilen. Men skönt var det.

Sedan åkte vi till Chiddingstone, en pytteliten Tudorby mitt ute i den engelska obygden. The National Trust har köpt upp hela byn för att den inte ska bli förstörd. Det kallar jag engegemang (låt vara att hela byn tog högst två minuter att gå igenom).

Jag blev kär också. I den enda motorcykel jag någonsin lagt märke till. Men så var det ingen vanlig motorcykel heller, mer som ett smycke, konstverk eller en nostaligtripp. Döm själva, men säg att den är snygg.

Den är fantastisk! En båge från 1918, i perfekt skick och en uppenbarelse där den stod på den lilla bygatan. Ägaren blev nog lite mallig när jag frågade om jag fick plåta den. Med all rätt.

Med risk att låta som en riktig nörd: Kolla bara tutan! I love it!

Skönt med dagar som dessa. En härlig utflykt i solen, med nya vyer och roliga människor man aldrig mött förut. Kära släktningar som man plötsligt upptäcker som vänner också. God mat (och då syftar jag inte på varmkorven vi bjöd på när alla kommit hem till vårt lilla hus). Och nu, en varm och skön säng. God natt.

Det bästa...

 

... som hände mig idag var när semesterledige Mr Stenlund och jag var ute och gick på de snöklädda fälten i Fletching. Det kändes nästan som att vara i Sverige igen.

Vintriga kardborrar långt bortom ära och redlighet.

Det bästa...

...som hände mig idag var nog att gå under regntunga skyar med maken och upptäcka en kamelia som börjat blomma. Jag tror det är lite tidigt, men en klarrosa färgklick i allt det grå är ändå en lisa för själen. Livet vinner till slut.

Det bästa

Sonen har tagit bilden som visar en av dagens absoluta höjdpunkter. Vi åkte till Lewes: svågern, svägerskan och så han och jag. Och till slut hamnade vi på en av pubarna där - vart annars om man vill äta en riktigt engelsk lunch? Solen lockade utanför men vi satt länge vid brasan som verkade vara tänd bara för oss. Och en liten stund stod tiden stilla. 

Det bästa

Jag känner mig för gammal för nyårslöften, har väl lovat för mycket lite för många gånger kan tänkas. Därför har jag inte tänkt lova någonting inför det nya året, mer än det jag försöker hålla mig till varje dag: att leva ärligt mot mig själv och andra och att älska Gud och människor så gott jag kan - vilket inte är det lättaste, jag vet. Men istället för nyårslöften ska jag se tillbaka på det år som varit och fira det som har varit bra!

Så. Här kommer det, årets bästa:

• Jag har klarat av att bo i ett nytt land, och så sakteliga kommit in i en ny lunk och ett nytt sätt att leva. Jag har landat på fötterna nu och känner mig mer och mer hemma här i England. Känner till flera celebs och kan navigera i vänstertrafik, åtminstone när jag är pigg, och jag vet precis hur gott det är med mince pie. Några mycket kära vänner har också kommit i vår väg under året, och jag känner mig rik som får ha vänner i båda mina hemländer.

• Jag har avslutat en högskoleexamen som jag påbörjade på stenåldern och som jag aldrig trodde att jag skulle få möjlighet att göra färdig. Och jag hade jätteroligt under tiden. Well done! Have a biscuit!

• Jag har vuxit som människa. Tänker särskilt på ett område i livet där jag har kämpat, men där Gud har hjälpt mig igenom. Jag har fått en privatlektion i livskunskap som jag är oerhört tacksam för, även om den kostade på.

• Jag har haft många möjligheter och gott om tid att lära känna mina barn mer och följa deras liv närmare, och vi har upptäckt livet ihop med allt vad det innebär. Vi har skrattat och gråtit, läst och pratat, städat och varit på utflykt, sovit och bett och kivats och blivit sams. Den största gåvan.

• Jag har - för första gången i livet - översatt en bok och börjat på en till. Det är mitt drömjobb tror jag ibland, men det finns ju så många...

• Jag har börjat blogga - det roligaste jag har haft på jättelänge. Tänk att få ägna sig åt något sådant, och bara för att det är så KUL!

• Jag har lärt mig ännu mer om den man jag älskar och aldrig slutar att förundras över. Vi har dansat genom livet i mer än 17 år nu, och många gånger har vi snubblat och trampat varandra på fötterna. Men nu dansar vi bättre än någonsin. Tack Gud!

Nästa år ska jag fortsätta med det som redan finns i livet, och med de utmaningar som Gud ställer i min väg. Kan nästan inte hålla mig. Jo förresten, det kan jag visst. Det blir nog alldeles lagom att ta en dag i taget, även nästa år. De andra dagarna får lov att vänta på sin tur.

All I want for Christmas

Frågade barnen "What do you like best about Christmas" och väntade mig "gifts, gifts, and more gifts". De brukar nämligen gå laget runt vid fikabordet på kvällarna och berätta vilken julklapp de önskar sig mest just den dagen. Och så är de ju barn, och alla barn jag känner gillar paket. Alla vuxna med om jag tänker efter.

Men de tänkte längre än så. Femåringen var blixtsnabb med sitt svar: "I like decorating the Christmas tree", sade han. "My favourite is giving", sade dottern drömmande, och jag tänkte på att hon pysslat julklappar sedan november.
 
Men mellansonen, han sade i alla fall: "I like the presents!" Å, vilken tur! Jag som har köpt så många!

Det bästa

Idag var det absolut bästa - och värsta - som hände mig, att stå på en udde i Engelska Kanalen och inte veta om jag skulle kunna gå ett steg till utan att blåsa bort. Vinden ven i 80 km/h och det dånade i baskern. Nästan lite väl läskigt, men vi kände i varenda por att vi lever!

Det bästa

För en väldig massa år sedan började min man fråga mig på kvällarna vad som var det bästa som hade hänt mig under dagen. Då var det en livlina för oss båda, för jag var utmattad och inte något trevligt sällskap. Men nu är det en mysig tradition som har blivit en del av familjens liv, och som vi inte kan tänka oss att vara utan.

Det bästa som hände mig idag var att sitta i ett tyst, nystädat hus, med en kopp te och tända ljus som sällskap.Du som läser det här, vad var det bästa som hände dig?