Så här såg det ut på vår baksida för några dagar sedan, när kvittenbusken började vakna på riktigt.
Torsdag...
lördag...
... och måndag. Jag önskar nästan att jag skulle växa och utvecklas så där snabbt, så att man såg från dag till dag vilka framsteg jag gjorde. Tur att det finns ekar i naturen, som växer sakta, sakta, och olivträd som bär frukt efter 40 år eller så. Då känner jag mig inte så ensam, jag som tar tid på mig att växa.
Vilka gulliga får i ditt förra inlägg och nu vackra blommor. Det känns verkligen som vår!
SvaraRaderaMaria
Fantastiska bilder och fantastiskt att jag kan följa dig så här på distans!
SvaraRaderaLove u!
Så vackert, både dina bilder och det du skriver!
SvaraRadera