Faktum är att vi hade så roligt med att hitta svampar, så när vi tittade upp från svampstället hittade vi inte tillbaka till bilen. Hoppsan. Famlade i fickan efter telefonen och slog på gps:en. Puh, det fanns täckning.
Men vägvisaren i luren har nog aldrig plockat svamp utanför Hedesunda förut, för hon pekade ut en väg som blev dubbelt så lång och tre gånger så svår som vägen vi kommit på. Efter en riktig hard core-vandring genom riktig urskog kom vi i alla fall fram till en gammal igenvuxen skogsväg, och när vi såg vår första lada ville jag nästan gråta. Civilisationen liksom.
Long story short: Bonden skrattade gott när vi ringde på och frågade efter vägen. "Har ni plockat svamp, eller?" frågade han med ett gigantiskt varggrin som bara blev större när han förstod att vi var från sta'n. Sedan hoppade han vigt (nåja) in i sin blanka Volvo och skjutsade oss säkert en halvmil tillbaka till bilen som jag trodde jag hade sett för sista gången. Aldrig har jag varit så lycklig över att se vårt dammiga mattröda skrälle. "Då var det bara att åka hem då", sade jag till min kompis och trevade efter nycklarna i fickan.
Allt blev plötsligt så kusligt och ödesmättat tyst i skogen. Jag svalde hårt. "Nycklarna", hörde jag mig själv säga med ihålig röst långt där borta i fjärran. "Nycklarna är borta."
Vilken cliff-hanger! ;)
SvaraRadera