Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


torsdag 31 maj 2012

Scotney Castle


Som jag har längtat till Scotney Castle. Och idag kunde vi åka dit på en snabbvisit innan barnens skola tog slut för dagen. Jag skuttade omkring som en medelålders version av Askungen och njöt, medan maken provade ut vår nya kamera. Vilken glädje! Han har inte tittat på vår gamla, men nu kunde han knappt slita sig, varken mellan objekten eller objektiven. 



De gamla slotten och de undersköna omgivningarna gör något med en - man blir lätt och glad och full av sagokänsla på något vis. Jag nästan väntar mig att någon ska kasta ut en rapunzelfläta genom någon skottglugg eller att en prins i rustning ska rida förbi och ropa gutår. Eller nå't. Idag såg jag dock bara pensionärer, och så den egna ägandes prinsen i rugbytröja då förstås.


Och här kommer soundtracket.

Den känslan

Känslan när man har skickat in sin uppsats och är utmattad till både kropp och själ, men vet att man har gjort sitt bästa. Den kan bara slås av insikten om att en stor del av dagen ligger framför - tom och löftesrik - och att strykhögen gott kan vänta en dag till...

måndag 28 maj 2012

Vad heter Mats Paulson på engelska?


Ibland känner jag mig handikappad i vårt nya hemland, mer och mer sällan men i alla fall. Som häromdagen när jag tänkte på alla våra fina svenska sommarsånger som jag aldrig hör nu för tiden. Vad heter de på engelska? Och hur gör folk här när de tar studenten? Har de en egen studentsång som jag förmodligen aldrig har hört, och vad äter de när vi äter smörgåstårta? Hm, little do I know.

Då är det bra med internet. Jag kan ju lyssna på hur många visor vid vindens ängar jag vill, och titta på mina vackra syskonbarn som tar studenten på facebook. Och känna mig lite hemma i alla fall. Så här kommer den, den svenskaste sommarsång jag vet.

söndag 27 maj 2012

Somrigt

 Lövsalar att gå under, som badar i grönt...

  ... rosorna vid vägen...

... och blommande kaprifol.

Fler bilder på det som är somrigt finns på fototriss hemsida
Där kan man också lägga in sina egna bilder och kanske vinna ett presentkort.

fredag 25 maj 2012

På vakt

Man kan då aldrig vara säker. Jag som bara hade en 40-årskris (en sådan där man ifrågasätter sitt liv och sina värderingar) men ingen ålderskris liksom. Den var ju jag klar med när jag kom på att man måste bestämma sig för hur man ska ha det. Man frågar sig själv, Vill jag bli gammal och leva länge? Om svaret är ja, så accepterar man att man åldras, för det är ju själva grejen med att bli gammal. Och jag svarade ja. Och var glad.

Men så lade sig de gamla nojorna i bakhåll och överföll mig igår, när jag minst anade det. Jag fick en urgammal slagdänga på hjärnan, och började bli skraj igen. "Will you still love me tomorrow?" sjunger tjejen i låten och jag tänkte på att Erik snart skulle få en fru som är medelålders på riktigt. Var tvungen att fråga för säkerhets skull. Han hade visst tänkt älska mig alla dagar sade han, och log brett. Jag skämdes lite, men mest blev jag glad förstås.

Gårdagen var en nyttig påminnelse om att destruktiva tankar ligger i bakhåll och gärna hoppar på mig, särskilt när jag tror att jag inte är mottaglig längre. Fördomar till exempel, det är väl ingen som tror att de umgås med fördomsfulla tankar, men ändå finns de där. Eller överdriven självkritik, bitterhet, jantelagen, det-kommer-aldrig-att-gå-träsket...Jag får visst vaka lite mer över vad jag tänker. Vänligt men bestämt mota bort det jag inte vill stå för. Och påminna mig om att gammal är också bra.

Förresten, den som vill höra låten kan göra det här. I den vackra Amy Winehouses version.

torsdag 24 maj 2012

Tid att leva


Ibland blir jag så upptagen med att få livet att gå ihop, att jag glömmer bort att leva. Och med mera jobb än timmar på dagen, barnens träningar och planering för andra dagar som inte ens har kommit än, så är risken mer än stor.

Därför vill jag stanna upp idag och tvinga mig att ta tid för livet, om än bara för korta stunder. Jag vill dricka kaffe i solen, krama min småkrasslige son och läsa med honom, lyssna - och le - åt hans underfundigheter. Jag vill känna doften av alla blommor och träd som fullkomligt exploderar där ute. Kanske ta en middagslur. Och hinner jag inte allt så är väl det också en del av livet. Och helt okej.

onsdag 23 maj 2012

Sommar!

Solen lyser ikapp med oss för tillfället. Sommaren kom igår, just när alla hade slutat hoppas. Skriver med öppet fönster idag och fåglarna sjunger för alla som vill höra.

tisdag 22 maj 2012

Hemma hos Rudyard Kipling


 Igår åkte vi till Bateman's, där Rudyard Kipling bodde med sin amerikanska hustru under halva sitt liv. Han köpte ett manor house mitt ute på den engelska landsbygden, för pengar han tjänat på sina böcker om spännade, exotiska världar. Efter hans död testamenterades det till the National Trust.

 Ett ljuvligt arbetsrum med böcker från golv till tak.
 
 

Och så denna oemotståndliga Morgan som så villigt poserade ute på parkeringen bredvid vår Fiat. 
Det är bara i England jag lägger märke till bilar. Wonder why.

Tillbaka till verkligheten

Den här dagen startar med en konstig känsla i magen, eller snarare flera. Jag är lycklig, ledsen och trött på samma gång, och så tacksam att jag fick en hel vecka med familjen och fick visa dem runt i den här änden av världen.

Tidigt i morse sade vi hej då, och plötsligt klockan halv sju på morgonen var vi "ensamma" igen. Nu ligger en hel dag framför och jag vet precis vad den ska innehålla: datorknatter och (förhoppningsvis) vetenskaplig analys. Då passar det med en bild från Rudyard Kiplings arbetsrum, han som skrev djungelboken ni vet. Fler bilder kommer nog när arbetsdagen är slut.

söndag 20 maj 2012

Hemma igen

 

Nu är vi hemma igen efter några intensiva dagar i Brighton med omnejd. Gårdagen tillbringade vi vid havet, och jag tror inte att det kan bli så mycket vackrare än det är just där. Vattnet, ljuset, de ständigt skiftande färgerna, rymden och vinden är gåvor till alla sinnen, och man åker uppfylld, lycklig och trött därifrån.

Idag blir det en ordentlig söndagsvila innan slutspurten på detta galna familjeäventyr, när fyra systrar och en mamma ska klämma in sig i bilen igen och upptäcka slott. Men det är imorgon. Nu väntar soffan och kanske en kort promenad (om vi är riktigt företagsamma). Önskar er en skön dag.

onsdag 16 maj 2012

Äntligen!


Just nu sitter min lillasyster nere i vårt kök och dricker te och pratar med den övriga familjen. Det händer inte så ofta kan jag säga, efterom alla utom jag bor vid den vackra norrlandskusten långt härifrån. Om några timmar åker hon och jag och hämtar två av mina andra systrar plus den kära familjemodern, för några dagar vid den engelska sydkusten. Det här har jag drömt om och längtat efter sedan i höstas.

Det känns smått overkligt att vi som bott på olika håll i nästan 20 år ska få några dagar alldeles för oss själva, och prata, vandra, skratta och bara ha det härligt. Det här är en riktig välsignelse - jag känner igen dem när jag ser dem. (Ibland i alla fall.) Och Loulo, om du läser det här, jag saknar dig redan.

måndag 14 maj 2012

Hempstead Mill

Här är den gamla kvarnen där vi bor. Det flyter så mycket vatten där nu efter alla regn, så det är en fröjd att se. Idag skiner solen precis som igår, och det är så efterlängtat! Det är bara att hoppas att den inte drar vidare till Spanien eller något, nu när den precis har kommit.

söndag 13 maj 2012

Sol

Åh, solen kom på besök idag. Och värmen. Gräset var så grönt efter alla veckor av regn, och luften varm och behaglig. Kanske, kanske har sommaren äntligen kommit. Det vore bra om det var så, för om bara några dagar kommer tre kära systrar och en älskad mor ända från Sverige. Då vill man ju bjuda på något riktigt fint.

Söndag

Ny dag, ny nåd. Nya möten, nya utmaningar och nya otrampade stigar. Ny kraft, nya tankar, nya möjligheter.
Have a good one today.

fredag 11 maj 2012

Bryssel


Nu är det drygt två veckor sedan jag gjorde en blixtvisit i Bryssel, men staden lämnar mig inte. Språket (la langue), bakverken (les éclairs), känslan av att ha varit där förut (det måste ha varit att husen påminde om filmer om andra världskriget). Och så glädjen som finns kvar över att ha hittat nya vänner - ni vet vilka ni är. Glädje!

Hjärnkoll

Märker att jag inte skriver så mycket som jag brukar på bloggen just nu, det är typiskt att man bara har 24 timmar om dygnet - fast egentligen vet jag ju att det är precis lagom. Jag skriver och skriver på min uppsats och dag och natt idisslar jag kyrkohistoria och referenslistor. Jag får idéer, hoppas, blir förtjust och förtvivlad, med förvånansvärt kort tid mellan kasten.

Livet är sannerligen ett äventyr. Och den mänskliga hjärnan borde få pris. I att hänga med, och skapa någon slags ordning mitt bland alla tvära kast. Wish me luck today.

tisdag 8 maj 2012

Om man vore

Tänk om man var en pytteliten skalbagge på en sådan här maskrosboll i maj - visst vore det rätt så härligt?

måndag 7 maj 2012

Anonyma sockerjunkies

Hej, jag heter Mrs Stenlund och jag är sockerberoende. Jo. Tyvärr är det nog så ändå. Jag har pendlat fram och tillbaka och bestämt att det är jag inte alls, eller jo det är jag nog visst, men nu vet jag säkert. Om jag kommer in i ett socker-il kan jag nästan inte få stopp på det. Jag kan inte kontrollera mig själv. Och det är läskigt.

Visste du att sockerkonsumtion påverkar mycket mer än bara midjemåttet? Humöret blir mycket sämre till exempel: man blir lättirriterad och kan till och med bli deprimerad. Orken tar slut: man orkar inte med sin dag, orkar inte tänka ordentligt, och fatta beslut ska man inte ens tala om. Så muffintoppen känns som en liten del i sammanhanget.

Ibland har jag tänkt att det vore lättare att vara sockersjuk än sockerberoende, för folk förstår om man säger "nej, tack, jag har diabetes". Men fattar de om man kläcker ur sig ett "nej tack, jag har slutat med socker"? Blir folk bara misstänksamma då, eller ännu värre, känner de sig hotade? Det här har hindrat mig socialt, och så har jag ätit den där bakelsen eller tagit för mig av chipsen, fast jag vet. Att jag inte borde. Någonstans har jag väl varit rädd för skammen kan man tänka. "Jag är en sådan som inte klarar av socker. Jag har inte min shit together."

Men nu struntar jag i det. Jag har bestämt mig. Jag kommer ut nu.
Vad andra tänker om det är ju faktiskt inte mitt problem.

fredag 4 maj 2012

Världens raraste...

... och roligaste andungar såg vi häromdagen. Små virrpannor som gick vilse i gräset och tappade bort morsan flera gånger den korta stund vi stod och såg på. Så fort de inte såg mamman började de pipa - det ynkligaste lilla pip jag har hört på länge - och söka, söka, söka tills de hittade varann igen.

Alla skulle behöva en andmamma i sitt liv, tänker jag. Även när man är 40 och nästan gammal. Det är så skönt med relationer som tillåter att man är inte kan allt och vet allt hela tiden, där man får vara lite virrpanna och behöva lite stöd och vägledning ibland.

Så mamma, om du läser det här: Du är den bästa ankmamman i hela världen. Och om vi får leva så länge, så kommer din virriga dotter ringa dig från åldersdomshemmet, och pipa och undra hur man gör med livet, egentligen.

Hollands tulpaner

 Keukenhof, världens största tulpanpark. En studie i turistkunskap, men bitvis också väldigt vackert.


Varje tulpan är perfekt formad. Det går nästan inte att ta in.

De stora fälten utanför parken var ändå det mest fascinerande, tyckte jag. Rader av tulpaner som målade fälten i glada färger - hundratals meter av blommor i rött, vitt, blått, gult, rosa... snart i en bukett nära dig.

torsdag 3 maj 2012

Amsterdam

... var en ljuvlig fond för några dagar med goda, goda vännen. 
Vi har gått och gått (tills det kändes som att man hade feber i kroppen)...

 ... shoppat lite (vem hade kunnat tro att just det skulle hända?)...

...njutit av stadens många kanaler...

  ... och tusentals cyklar (som tack och lov rasslar ganska mycket, annars hade vi nästan krockat med många fler)...

... och så klart hunnit beskåda några tulpaner också. Fast det var nog fler turister än blommor när vi var där.