Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


onsdag 29 februari 2012

Skoluniform. Och inte

Så, då var boken inskickad och klar och nu kan jag inte ändra ett enda komma till. Lite läskigt är det för en perfektionist som mig, men det är sådant man får ta. Firat har jag inte gjort än, men imorgon har maken utlovat en överraskning och det är nästan roligare att vänta, och längta och inte veta. Det räcker ju längre då, firet, även om det bara skulle bli en kopp te i solen på baksidan av huset.

I eftermiddag blev det till att hafsa ihop tre maskeradkostymer på temat barnböcker. Ingen hade kommit ihåg att föräldrarna skulle informeras om att det var non school uniform day imorgon, förrän barnen kläckte det ur sig kring middagen. Det är roliga dagar när barnen har lite fest i skolan, men kan vara klurigt för föräldrarna att trixa ihop. Nåja, vi klarade det den här gången med. Fast inga fler överaskningar nu på ett tag, tack.

tisdag 28 februari 2012

Dimma


Dimmigt i huvudet, feber i kroppen och ont i skinnet. Hoppas den här flunsan drar snart, lika snabbt som den kom.

Sitter vid datorn och avslutar boken. Mycket mer har jag inte ork till just nu, därav tystnaden på bloggen. Imorgon är det manusinlämning och då vill jag fira med att vara frisk igen. Hoppas...

fredag 24 februari 2012

Förunderligt


Lite förunderligt är det ändå, att de här djuren har sina vingar fastsatta på ryggen. De sitter perfekt och växer i takt med djuret. Vingarna är rostfria och behöver knappast något underhåll heller, förutom en enkel putsning någon gång emellanåt.

Inte nog med det, de här djuren har också en helt perfekt våtdräkt - tillika streamlinad scoteroverall - som håller dem torra och varma timme efter timme, år efter år, under både kyliga och blaskiga förhållanden. Sedan föder de sina barn färdigpaketerade i ägg och ligger på dem i dagar och nätter tills de små ungarna är färdigutvecklade, klarar livet utanför ägget och pickar sig ut med näsan.

Det slår alla de uppfinningar och konstverk jag någonsin gjort. Gånger hundra, minst.

torsdag 23 februari 2012

Vår i Chiddingstone


Idag kom våren till södra England. Fåglarna sjöng ut sin glädje i vartenda träd och vi passade på att åka till Tonbridge och möta några kära brysselsläktingar som var i trakten. Vi gick och gick i vårsolen och höll aldrig på att komma tillbaka till bilen. Men skönt var det.

Sedan åkte vi till Chiddingstone, en pytteliten Tudorby mitt ute i den engelska obygden. The National Trust har köpt upp hela byn för att den inte ska bli förstörd. Det kallar jag engegemang (låt vara att hela byn tog högst två minuter att gå igenom).


Jag blev kär också. I den enda motorcykel jag någonsin lagt märke till. Men så var det ingen vanlig motorcykel heller, mer som ett smycke, konstverk eller en nostaligtripp. Döm själva, men säg att den är snygg.


Den är fantastisk! En båge från 1918, i perfekt skick och en uppenbarelse där den stod på den lilla bygatan. Ägaren blev nog lite mallig när jag frågade om jag fick plåta den. Med all rätt.


Med risk att låta som en riktig nörd: Kolla bara tutan! I love it!

Skönt med dagar som dessa. En härlig utflykt i solen, med nya vyer och roliga människor man aldrig mött förut. Kära släktningar som man plötsligt upptäcker som vänner också. God mat (och då syftar jag inte på varmkorven vi bjöd på när alla kommit hem till vårt lilla hus). Och nu, en varm och skön säng. God natt.

onsdag 22 februari 2012

Grå vardag


En grå dag idag. Ingen bländande sol, inga storslagna vyer eller tankar, bara grå, stilla vardag. Ganska skönt det med. De sjuka barnen avlöser varandra, idag är det dottern som har sjukskiftet. Ingenting orkar hon mer än att nysa, snyta sig, vila och kanske se en stund på tv.


Snart ska jag i alla fall ta en promenad i allt det grå. Det är min förhoppning och strävan den här fastan, att bönepromenaderna ska bli fler. De är egentligen det bästa jag vet och min största vitamininjektion i livet, men de har blivit färre än vanligt den senaste tiden. Nåväl, sju veckors promenader i vår ser jag fram emot, i ur och skur. Gissar och tror att själva livet blir mindre grått då.

tisdag 21 februari 2012

Åh... dessa tulpaner




Alltså, hur vackert är det med tulpaner egentligen? Jag har njutit av den här buketten sedan förra tisdagen. Solen upptäckte dem igår där de stod på vardagsrumsbordet och undrade om det fortfarande fanns någon som älskade dem, eller om de var för gamla och fula för kärlek nu. Det är de så klart inte.
 


Man ser ådringen i bladen och solen som skär rakt igenom. Det spränger i hjärtat av lycka.

måndag 20 februari 2012

En sten i taget

Måndag idag, och jag jobbar vidare med översättningen. Har gått igenom boken två varv nu och precis börjat på det sista varvet.

Första gången gör jag en slasköversättning - den är hemskt dålig och syftar bara till att få över de engelska orden till svenska. Ingen ordning, ingen grammatik, ingen finess och absolut inga ord vägda på guldskål. Inget nobelpris heller, om jag nu behöver tillägga det.

Andra gången skriver jag om texten som jag tror att jag tycker den ska vara. Jag filar på formuleringar och grammatik och är ganska nöjd när jag lägger ifrån mig boken. Men jag vet hela tiden att det jag har skrivit inte måste vara bra bara för att det känns så.

Nu har boken vilat i en vecka, och jag med. Har haft sportlov med förkylning och sjuka barn. Texten har mognat till sig, som en riktigt god chilli. Och nu är det alltså finlir. Nu jobbar jag på flytet i texten, för att den ska bli rolig att läsa och lätt att ta till sig.

Förhoppningsvis räcker mina tre varv. För formuleringar kan man ju jobba på tills man dör, men någon gång måste man ju vara nöjd också. Så översätter jag alltså en bok. En sten i taget, tills muren står färdig. Men nu, lunch med sjuka barn.

söndag 19 februari 2012

Smärtsamt vitt



Det är mycket tulpaner i bloggosfären just nu och min gissning är att det bara avspeglar hur det ser ut på köksborden. Och jag terroriserar er med tulpanerna som står på vårt köksbord. Blir så glad över det nästan smärtsamt vita och det frodiga gröna i allt det februarigrå.


Den som pysslade ihop de här har sannerligen sinne för detaljer. Ståndarna och pistillerna behöver ju inte vara så där vackra, men det är de. Och bladen hade inte behövt vara så där krispiga och... lövtunna, liksom.


Söndag igen. Ljuvliga, sköna söndag. Jag ska vila, ta barnen till kyrkan (som vi är så glada för och som har blivit en slags extrafamilj), äta gott (förhoppningsvis; "mamma är bästa kocken" var det någon som sade, fast inte om mig kommer jag just ihåg), ligga på sängen med en god bok och kanske något mer. Men inte särskilt mycket.

Önskar dig en ljuvlig söndag på sofflocket. Eller där du helst vill vara, och mår som allra bäst.

Repetitions



Rad på rad, på rad av böcker att upptäcka...


... besök efter besök på vårt kära lilla bibliotek...


... generation efter generation som upptäcker böckernas skimrande sagovärld. Repetitions.

Fler tolkningar av temat hittar den som klickar här

lördag 18 februari 2012

Hortensia


Nedvissnad hortensia från en vinterpromenad i Sheffied Park. Passar nog inte i vas, men var oerhört vacker där den stod under den blå himlen.


Fler bilder på blomtemat hittar man här.

Älskar...


... skorstenar just nu. I det här landet är det skorstenarna som verkligen ger personlighet åt ett hus. Hur kunde jag missa dem förut?

fredag 17 februari 2012

Vårkänslor


Att följa naturen är ju ett fantastiskt sätt att ta vara på årstidernas växlingar och leva i nuet. Min kära svärmor brukar plocka kvistar och sätta i vas året om, och jag har alltid beundrat det hos henne. Av någon anledning blir det inte av för mig, men foton funkar lika bra har jag insett.


Det här är vinterbär (skimmia på engelska) som blommar under vinter och vår för att sedan få vackra röda bär. De är underbara att ha som krukväxter ute. Och nej, vi har inte det, vi smygtittar i andras trädgårdar än så länge.


Snödropparna har blommat ett tag, men de är fortfarande vackra. En och annan krokus har nog tittat upp också, men de flesta verkar ha tagit sovmorgon.

Jag tror...


... att det finns något gott och vackert i alla människor.


... att vårt värde inte sitter i hur vi ser ut, vad vi kan, hur mycket pengar vi tjänar eller varifrån vi kommer.

... att alla är en gåva till sin omgivning, och att något av det bästa vi kan göra för andra är att upptäcka vår unika gåva och använda den.

... att vårt värde aldrig kan tas ifrån oss, vilka fruktansvärda handlingar vi än må utsättas för. Ingen kan komma åt, stjäla eller kränka vårt människovärde.

... att det aldrig är för sent. Så länge vi kan säga idag så finns kärlek, förlåtelse, upprättelse, nya chanser, vägar att upptäcka och lärdomar att dra.

... att livet är en oförtjänt och vacker present. Och att det gäller för varje dag också.

... att Gud tror mer på oss än vi tror på Honom.

onsdag 15 februari 2012

Paus


Smygtar en kaffepaus innan barnen och jag ska ner på stan för att se mupparna på bio. Till och med yngste sonen är entusiastisk, han som har tyckt att bio är trist och långtråkigt, och kanske lite läskigt.

Just pauserna är viktiga i mitt liv, kanske för att jag och stress har haft en ansträngd relation ganska länge, kanske helt enkelt för att jag trivs med livet när det är det är lugnt. Ibland blir kaffekoppen ett sätt att få sätta sig ner en stund och göra ingenting. Inte idag dock. För idag har jag bara ägnat mig åt ingenting särskilt.

Kärlek varje dag


Igår var det alla hjärtans dag, vilket vi firade på engelskt vis med vykort och choklad till alla i familjen. Idag är det bara en vanlig dag och kärleken har blivit vardag igen. Tänker på en strof av Robert Browning, som i sin enkelhet tar upp ett hisnande perspektiv på det där med kärlek:



Det Browning verkar vilja säga är att det bästa ligger framför. Vi har inte upptäckt alla sidor av vår partner än. Kärlek, om man vårdar den, blir vackrare och djupare när den mognar. Att bli gamla tillsammans är en gåva, och åldrandet är ingenting man behöver kämpa emot. Det är något vackert, och inte bara ett nedbrytande. Paulus uttryckte det så här: Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.

Jag vill bli gammal tillsammans med min man. Jag vill se hans ansikte förändras, dela hans tankar, finnas där för honom när kroppen börjar värka och ögonen blir skumma. Jag vill lösa sudoku med honom, se världen, prata, älska, mata katten, be brinnande böner, lära mig lyssna mer och babbla mindre, och hålla hans hand.

Då räcker det inte med vykort en gång om året. Jag måste ge rum för kärleken att växa till i mitt liv. Jag måste beskära mitt liv som ett fruktträd, och ge tid, uppmärksamhet, respekt, och förlåtelse när det behövs. Jag behöver avskilja en plats i mitt hjärta som jag reserverar bara för honom, och vaka över att den inte växer igen med bitterhet eller annat ogräs. Det är det alla hjärtans dag vill påminna oss om, tror jag, Kärlek varje dag. Hela året. Livet ut.

söndag 12 februari 2012

Livet...


...är bra härligt! Önskar dig en riktigt skön söndag.

lördag 11 februari 2012

Så här ser det ut där jag är idag


Bilder från Firle Beacon, en av the South Downs högsta punkter. När maken halade fram kameran var batterierna urladdade. Typiskt. Nåväl, dottern visste råd och sedan hade vi jätteroligt med barnens Nintendo DS. Inte visste jag att de tar så bra sjuttiotalsbilder, det blir ju samma instamatic-känsla som i barndomens fotoalbum.


 Några grader kallt och dimma nere på slätten. Ovanför oss strålande sol.



Fåren betade helt coolt i det ovanligt kyliga vädret och glodde lite på oss
innan de vände på klacken och gick. De kunde väl inte svenska förstår jag.

Vill du se fler bilder av hur det ser ut där andra är? Klicka här i så fall.

Sista dagen...

... på makens semestervecka, och första på barnens sportlov. Vi åkte till the Downs och njöt av livet idag, föräldrarna gjorde matsäck och peppade barnen, medan barnens uppgift var att följa med.

Innan vi åker ut någonstans vill de stora barnen ofta stanna hemma, men så fort vi är ute glömmer de att det är "tråkigt" och har det lika skönt som resten av oss. Nu är alla hemma igen och tar det lugnt och trivs med livet. Tack Gud för lite natur, och för en kopp te i soffan efteråt.

fredag 10 februari 2012

Vår!



Idag kom våren. Åtminstone kändes det så efter en vecka med snö. Man får passa på så att man inte råkar blinka under snösmältningen för då kanske man missar den. Och jag som trodde Norrland hade rekordet i racer-vårar.

Det är i alla fall ljuvligt med smältvattnet som rinner efter vägkanterna, och blommorna som åmar sig i solen.

Det som är fint



Det finns en fantastisk blogg som alltid gör mig så glad. Lotta fångar vardagen med sin kamera och gör så att den skimrar. Livet blir precis så vackert som det faktiskt är, mitt i allt!

Vad bloggen heter? Det som är fint förstås.