Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


torsdag 20 juni 2013

Ett halvår senare


Ojojoj, vad tiden går ibland. Hej förresten, om det fortfarande finns någon som går in här. I januari tog jag en nödvändig paus i bloggeriet, och inte förrän nu får jag till det med att skriva lite. Den här våren har varit galen. Jag håller som bäst på att avsluta mina studier, jag har jobbat med flera översättningsprojekt och så har vi avvecklat vårt englandsliv och flyttat tillbaka till vackra Sverige. Numera bor vi i en stad där vi bara stannat till för kaffe, tågbyte eller IKEA-besök förut, men det är vackert här och vi känner tydligt att här man kan sänka sina rötter och trivas med livet.

Tänker på den här bilden som jag tog i New Forest förra sommaren. För oss är livet så här just nu - vi är på väg, men ser bara en liten bit i taget och på många områden vet vi inte riktigt vartåt det bär. Men solen skiner och det finns gott hopp om livet. Det har ju gått bra så många gånger förut så det ordnar sig nog med allt.

söndag 13 januari 2013

Kära bloggisar...


Livet har precis lagt ett stort och krävande (men roligt) paket på tröskeln, och jag har inget annat val
än att ta tag i mitt liv och prioritera om rejält för att hinna med det jag måste och ska. Det betyder att den här bloggen - som jag älskar och har njutit av att komma tillbaka till den sista tiden - måste ställas undan på översta hyllan ett tag. Jag hoppas att jag någon gång i mars ska kunna ta fram den igen, och att jag då har roliga nyheter att bjuda på också.

Till dess, stort tack för att ni har tittat in här! Det låter futtigt men jag menar det helhjärtat. Att våra vägar har korsats har varit en stor glädje för mig - alla ni kvinnor (och kanske några män, vad vet man) som har tagit av er dyrbara tid för att ta del av lite spridda tankar och bilder från en helt vanlig vardag, i en helt vanlig familj (nåja, ganska vanlig då:-). Och de av er som har egna bloggar - tack, tack, tack att jag har fått titta in hos er ibland, och sitta vid era köksbord och läsa era tankar. En gåva är vad ni är!

Så. Från hela mig, till alla er - en riktigt god senvinter och vår!

onsdag 9 januari 2013

Oväntat möte


Imorse gick jag till en plats bakom skolan för att fota det här fältet. Det har fascinerat mig i över två år, men inte förrän nu har jag hittat platsen där man kan få till en bra bild. "Jaha, där står du, vad lustigt. Jag hade också tänkt ta kort här" sade en kvinna bakom mig. När jag vände mig om såg jag att det var min kompis från kyrkan. Vi stod där och pratade en stund, och hon började berätta om sitt liv och om hur det hade varit för henne för några år sedan - precis om sådana saker som jag kämpar med en del just nu. Och med sin berättelse påminde hon mig om sådant som jag kanske redan visste, men hade glömt på vägen.

När jag gick hem därifrån var jag helt förvånad. Samtalet där på trottoaren var en sådan där stund man kan söka upp terapeuter för att få, men det här kom till mig helt oplanerat och oväntat.

Om någon undrar hur jag kan tro på en Gud som jag aldrig har sett, så är den här morgonen en del av mitt svar. Livet är inte enklare för att jag tror. Men jag upplever tydligt att det finns någon där i bakgrunden, som vill mig väl och som känner mig väl. Bättre än jag känner mig själv. Och denne Någon vet också precis vad jag behöver.

söndag 6 januari 2013

Årets första fotoutmaning


Här är en bild på årets första cafébesök med familjen - mellansonen fyllde år och vi firade honom tillsammans. Bilden är dock på den yngsta som inte kunde slita sig från sitt senaste legoprojekt - som inte var årets första, kan jag säga.

Edith och jag samt Mamma med ambitioner bjuder på fotoutmaningen om man vill vara med. Eller bara upptäcka lite nya bloggar.

De här dagen blir full, men imorgon är det måndag och skolstart. Skönt med lite rutiner igen.

torsdag 3 januari 2013

Deadline

Idag ska det hända - jag ska skicka in uppsatsen som jag har levt med det senaste halvåret. Allt började med att jag vaknade en tidig morgon i somras med en idé, och nu - läskiga tanke - har den blivit verklighet.

Det var det där med att förverkliga idéer. Ibland känns det tryggare att låta bli, för då kan jag bevara drömmen så där positiv och odelat härlig som den är i huvudet. Men när jag tar tag i saker och försöker leva ut min dröm, så innebär det ju alltid en massa arbete och inte sällan en och annan besvikelse på vägen.

Men idag är det drömmen som blir verklighet. Inte alls romantiskt, bara vardagsslit och nervositet just nu. Nåväl. Man överlever. Och det kommer en dag när jag inte är trött och pirrig, utan bara glad att jag gjorde det.

tisdag 1 januari 2013

Nytt blad


Så var det nytt år igen, och dags att lära sig skriva nya siffror för att markera tiden. Trevligt! Jag tänker mig att ett nytt år är lite som att få ett nytt block och nya, fräscha pennor att skriva sitt liv med. Ett stort ansvar, men egentligen inget nytt. Man vet att en del blir bra, en del mindre bra, och hoppas att plumparna ska bli färre i den här boken än i den förra. Men, so what! Livet är ju lite av både det ena och det andra, och ingen gillar perfekta människor i alla fall. Som tur är, för alla vanliga.

Här har det nya året redan börjat, med en stor och saftig deadline som kom lite tidigare än beräknat. Alltså borde jag inte sitta här egentligen. Hm...