Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


måndag 31 december 2012

Nästa etapp


Jag gillar egentligen inte nyårshelgen särskilt mycket, och är trött på att fira efter flera veckor av advent och den stora urladdningen Julen. Men en sak gillar jag, och det är att man kan fundera igenom hur livet blev och tänka igenom hur man vill bygga nästa fas av vägsträckan.

Mitt liv det här året blev på många sätt en parentes. Vi vet att vi inte ska bo här för evigt, och det liv vi lever nu kommer förändras inom en inte allt för avlägsen framtid. Men ändå är jag tacksam för det här året. Jag har kunnat ge barnen tid i år - mer än jag hade kunnat om vi hade satsat annorlunda. Jag har kunnat fortsätta studera, och bli nyförälskad i "mina" ämnen. Jag har haft tid att lära känna mig själv bättre - både styrkor och svagheter - och kunnat utvärdera en del av det som hittills varit självklart i mitt liv. Jag har upptäckt nya rynkor, dessa härliga och läskiga tecken på mänsklig mognad. Jag har fyllt 40 och tycker mig inse att varje ålder vi får är en gåva, att upptäcka och glädjas över.

Nästa fas av vägsträckan vet jag naturligtvis ingenting om, förutom att den blir full av utmaningar. Riktiga utmaningar som jag i nuläget undrar hur vi ska klara. Och jag vet att vi kommer behöva Gud, varandra och en hel del mod (alternativt dumdristighet) för att segla i mål om ett år och kunna säga att det blev ett bra år och att vi klarade det.

Det är så skönt att vi inte behöver möta framtiden ensamma. Någon står redan där och väntar på oss - trygg, stark och säker - i all vår otrygghet och svaghet. Jag önskar dig ett riktigt gott 2013.

söndag 30 december 2012

Akvareller


Det här är kanske min favoritbild av vår High Street, som badade i akvarell-ljus den dagen jag fotade. Just det ljuset tycker jag är så typiskt engelskt; kanske det har med öklimatet att göra att fukten alltid gör sig påmind. Vår gräsmatta är som en övermättad badsvamp hela vintern. Om man går på gräset sipprar vattnet kring tårna, trots att vi bor högst upp på en av kullarna och närmsta vattendrag ligger säkert en kilometer bort.

Idag njuter jag av att vara inomhus och nästan helt ensam. Barnen har jag ju alltid omkring mig, men i övrigt är det tyst och lugnt. Imorgon börjar vardagen igen, åtminstone för mig som har hösttermin ett par veckor till och en d-uppsats att få färdig. Men idag är det söndag, och tid för att ladda batterierna. Have a good one!

fredag 28 december 2012

Fredag


Den här dagen började tidigt - syrran åkte iväg med taxin klockan halvfem och sedan var kroppen igång. Men som väl är kan man ju ta det sakta, och det har jag gjort idag. Städat, diskat, tvättat som vanligt, fast i ultrarapid. De här bilderna är från igår, när vi åkte till Sheffield Park. Ett kärt återseende.


Efter dagar av regn bestämde sig solen för att titta fram en stund och slog följe med oss där på stigarna. Här är dottern som njuter av vinden och ljuset. Önskar er en skön helg.

torsdag 27 december 2012

Sista kvällen


Så är sista kvällen med syster här. Skulle så gärna spara våra dagar i en liten ask och ta fram när det blir trist och grått. Men man får väl minnas istället, inser jag precis. Tack Gud och livet för allt det goda. 

onsdag 26 december 2012

Och mera



Efter lite för mycket soffmys och djupgrävningar i godisskålen måste vi ut igen idag - syrran, barnen och jag. Och många fler ville visst också vara i Ashdown Forest en annandag som denna.


Ljuvliga plats - tyst, blåsig, karg och vacker. Hedmarken här är fascinerande och vidstäckt, men aldrig, aldrig tråkig. Precis som människor man möter ibland. Sådana som lever i utanförskap - präglade av ett hårt liv - men som bär på dolda skatter om man tar sig tid att titta lite närmare. Jag vill inte skynda förbi folk, även om jag gör det allt för ofta. Människor är ju värda att uppskattas och mötas med respekt, oavsett vilka de är.


Och här finns också välståndet, eller åtminstone det som liknar välstånd vid första anblicken. Vackert hus på ytan, men ingen vet vad som döljer sig där i. Fattigdom, ensamhet eller sorg. Eller glädje, förnöjsamhet, rikedom och tacksamhet. Kanske till och med allt på samma gång - som livet.

Promenad

 Det är något särskilt med att komma tillbaka till samma plats och uppleva den igen och igen.Rocks Park är en sådan plats jag gärna återvänder till, den här gången med kära syster som firar jul med oss.

 Översvämningarna gör att det inte gick att gå ner i grottorna som man brukar kunna, men man kan ju beundra lite på avstånd med.


Vinterfärger i rost, grönt och gult. Vem var det som sade att vintern var trist nu igen?
Det kan väl aldrig ha varit jag, hemska tanke!

tisdag 25 december 2012

Juldag


Idag är det vila. Da'n efter dopparedan har för mig alltid varit den bästa, just av den anledningen. Inget att stressa till, inget att förbereda (mer än något gott till middag kanske), lugna, glada och harmoniska barn efter gårdagens känslomässiga urladdning - och massor av anledningar att bara ta det lugnt, gå långa promenader, slappa i soffan med en bra film, eller kanske läsa en bok.

Jag har haft ett lite ansträngt förhållande till julen. Är det verkligen en kristen högtid har jag undrat, och kommit fram till att den naturligtvis är vad man gör den till. Julen är en utmärkt anledning att skämma bort sina närmaste lite extra, att överleva årets mörkaste tid med lite glitter, glamour och fest, eller att minnas det många kristna påminner sig om just nu. Att det finns en Gud som inte struntar i vårt inre mörker, utan kommer med ljus, glädje och fest där det varit novemberglopp och decemberdepp. Som vill bekanta sig med oss, och vill att vi bekantar oss med honom. Som älskar oss mer än vi någonsin kan ana - och mer ändå - precis som en förälder som sliter och kämpar för att få till en god jul för sina barn, och tar i från tårna för att göra dem lyckliga.

Vad du än vill att din jul ska vara, så önskar jag att den är god. Att själva livet lyser så här lite extra över dig, som stjärnan i fönstret. Och om julen inte blev så god som du hade hoppats, vill jag önska dig frid. För jag tror att hur ensam man än känner sig och hur fel det än blir, så är man ändå aldrig helt ensam, och det finns hopp om bättre da'r. För "ett barn är oss fött, en son är oss given" som man läser i kyrkorna den här tiden, och hans namn är "Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste". För mig, dig och oss alla. Det betyder nämligen julen för mig. 

fredag 21 december 2012

The Downs


Det här är en bild från kullarna alldeles norr om Brighton där vi var i helgen. Nere på the Downs är det alltid vackert, oavsett årstid eller väder. Men hit till vår lilla stad har översvämningarna hittat på riktigt nu - de som bor på kullen öster om stan kan inte ta sig över bron med bilen, för vattnet rinner över bron, så högt står det. Eller snarare svallar.

Idag blir det uppsatsskrivande på morgonen och syster från kära Sverige resten av dagen. Jag känner mig rik idag. Ha det gott där du är!

torsdag 20 december 2012

Bara en enda ros...


... på ett evigt klänge
sån't är livet
trist varar länge
Men
underbart är kort
alldeles för kort

Och snart är det vår och varmt igen.

onsdag 19 december 2012

Så det kan bli


Så här kan det bli när man har fel inställningar i kameran. Men jag hör nästan Skorpans röst i Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta. "Jag ser ljuset, Jonatan, jag ser ljuset!"

Decembervardag


Å, jag tror visst att det funkar att lägga ut saker på bloggen igen, vad kul! Hej igen! Och stort tack, kära Eva Trillian för hjälpen på vägen.

Det här är bilder från en bilutflykt med maken för några dagar sedan. Efter några år i England har bilden av december förändrats något. Ingen knarrande snö, inget som gnistrar, och knappt några barrträd alls. Men det är fortfarande mycket vackert. Här är det ju mistel, murgröna och järnek som står för julgrönskan. Och så plastgranarna förstås.

Och bären. Dessa ljuvliga, juliga, röda bär. 

Jag har saknat det här. Skönt att vara tillbaka.

fredag 7 december 2012

Long time no see

Hej igen kära ni! Här har det verkligen varit dött ett tag, men egentligen inte med flit. Det visar sig att jag har lagt in så många bilder nu att utrymmet är fullt, och jag vet inte hur jag ska göra härnäst. Så då går dagarna och veckorna, och hips vips var den en hel månad sedan sist.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag som inte hade något att säga förut har fått riktig bloggabstinens. Så snart maken är ledig tillräckligt länge för att hinna hjälpa mig, så börjas det nog igen. Hoppas det blir imorgon...

För övrigt är det tur att det firas jul här på dessa nordliga breddgrader. Jag skulle bli galen om det inte fanns något att se fram emot, mer än mörker och kyla, frost och kalla vindar. Men snart vänder det, och magnolian  på vägen till barnens skola knoppas, som ett löfte om att det kommer en tid även efter december.





söndag 4 november 2012

Det bästa


Kära systern och syskonbarnet från Sverige är här några dagar, så nu njuter vi för fullt i familjen. Inte bara av all lakrits de hann packa ner i väskan innan de lämnade fosterlandet (fast barnen log brett från öra till öra när det svarta guldet bars fram under högtidliga former). Sedan firade vi att vi är tillsammans med en lerig, geggig och bitvis skrämmande gyttjig eftermiddagspromenad i det gyllenbrända ljuset.


Hittade några nya vänner gjorde vi också, och vi hade kommit ihåg att ta med lite bröd i fall de skulle vara där. Se där, man utvecklar sin förmåga till tantighet mer och mer för varje vecka - eller man ska nog säga "jag" förresten. Kul var det i alla fall. Ser ni förresten brödet som singlar genom luften, och vänsterbacken som brölar: "Ööh, här då, passa mig!"



När sedan dagen skulle sammanfattas frågade vi varann kring köksbordet vad som varit det bästa. Döm om min förvåning när alla - inklusive pippinetta jag - utbrast "geggamojjan". Vi måste ha särdeles simpla nöjen i den här familjen. Eller också är gyttjebaden i East Sussex något alldeles extra.



lördag 27 oktober 2012

Tyst


Ibland är det så skönt att vara tyst, så jag har varit just det på bloggen ett tag. Vi får se om jag börjar skriva lite mer igen, eller om jag fortsätter vara nöjd med att bara tänka ett tag till. Och sparka omkring i löven.

Nästa vecka är Mr Stenlund ledig hela veckan och jag har deadline på två av mina kurser. Arbete och vila i en skön kombo alltså. Många promenader hoppas jag på. Och tekoppar förstås, hösten är ju tesäsongen framför andra. Hoppas ni får en skön avslutning på helgen där ni är.

torsdag 18 oktober 2012

Sy?!?


Så har jag då klippt ut mitt första lapptäcke. Jag kom på att man kunde återanvända barnens gamla skjortor och klänningar som man inte vill göra sig av med - sådant måste de ju ha gjort hela tiden för bara hundra år sedan men idén är ny för mig. Men då fick till och med jag inspiration att dra fram symaskinen. Det var nog själva symaskinen som inspirerade lite också kom jag just på, den är nämligen ny. Och kan sy mer än bara raksöm, baklänges, vilket var allt vår gamla symaskin orkade med till slut.

Nåväl, nu ska bara drygt 160 lappar sättas ihop och mitt ynkliga lilla pysseltålamod prövas till bristningsgränsen. Om jag blir klar innan tålamodet är slut kommer jag garanterat visa resultatet.

onsdag 17 oktober 2012

Uppsikt



Tog min promenad över fälten imorse, men hade glömt hur kladdigt det blir när det nyss har regnat på lerjord. Ingen barnlek precis, eller kanske just det förresten. Nåväl, om man tittar upp lite glömmer man ju (nästan) hur besvärligt det är halka fram genom livet.

tisdag 16 oktober 2012

Livet


Det här som pågår nu är livet, påminer jag mig. Med sin beskärda del av smärta, möda, vila och behag. Just här skiner solen idag, men det går över. Dottern är sjuk och krasslig, men det går också över.  

This too shall pass var det någon som sade. Men man får njuta av resan medan den varar.

fredag 12 oktober 2012

Rosa fredag


Tänk alla dagar man får vara frisk och kan njuta av livet - årstiderna, ljuset, luften, vänner och familj, och att bara finnas till. Då är man rik, fast man kanske glömmer det emellanåt.
 


Sjukdom lyfter fram det där vi alltid behöver egentligen, stödet från andra människor.
Det är väl därför rosa bandet finns. För att vi behöver varann. Och för att vi är sårbara, allihop.

Tack Malin på Meam Die, för fotutmaningen. (Tur att jag hittade något rosa till slut.)

Morgonpromenader


Trallala, vad det är skönt med höst! När maken är ledig går jag på långpromenad medan han gör barnen i ordning för skolan. Ljuvligt. Och snart är vi ikapp Sverige när det gäller höstfärger - England är lite sen i starten kan man säga. Det gör inte så mycket, november blir ju (lite) roligare så.

För övrigt niger jag och tackar för era fina kommentarer - och fascineras över hur man kan lära känna varandra över internet, fast man inte känner varandra i vardagen. Ni gör mig glad, kära bloggvänner!

torsdag 11 oktober 2012

Bra mammor


Dottern tittade på kastanjerna - eller vad de är - i skålen och sade:"De här är som en riktigt bra mamma tycker jag. De är mjuka inåt och tar hand om sina barn, men utanpå är de lite taggiga för att skydda dem. Fast sedan dör de ju förstås, och det är ju inte bra".

Så mycket mammavisdom från en elvaåring. Vårda, och beskydda, men se till att du inte knäcker dig och dör på kuppen. Tänk lite på dig själv också. Klok tjej det där.

onsdag 10 oktober 2012

Som en klocka


Tänk vad spännande det är att vara kvinna ändå. Ingen dag är den andra lik, förrän nästa månad när man är på samma känslomässiga ställe igen. Åtminstone jag fungerar helt efter den där månadslånga klockan, och nu när jag är gammal nog att förstå vad det är som händer tycker jag faktiskt att det är ganska kul. (Nu undrar kanske någon om jag råkar ha en bra dag just idag, och ja, det har jag. Ni skulle ha frågat för några dagar sedan, då skulle jag aldrig ha skrivit det här inlägget).

Men tänk om vi inte hade de här hormonsvängningarna. Topparna skulle försvinna med dalarna, det är jag övertygad om, och i takt med att livet jämnade ut sig blev det nog också mera grått är jag rädd.

Jag skulle vilja säga att det finns någon slags ingrodd social snorkighet kring kvinnors hormonella liv. Det är inte riktigt fint med den sidan av att vara kvinna eftersom den är besvärlig, tar plats, och måste uppfattas som mycket nyckfull i en manlig värld. Men om man tänker efter, var skulle mänskligheten vara utan kvinnors menscykel? Vi skulle ha dött ut med Adam och Eva eller neanderthalarna, vilket man nu tror på. Och männen i våra liv skulle få det oerhört förutsägbart. Dötrist!

tisdag 9 oktober 2012

Snygg?


Den här korpen satt och väntade på bussen utanför Stonehenge i somras. Den är så cool tycker jag. Tänker på vad min man brukade säga när han var mycket yngre än nu: "Det spelar ingen roll hur man ser ut, bara man är snygg!"

måndag 8 oktober 2012

Föredöme


Kan den här växten så kan väl jag också. Blomma fast det är mörka oktober. Växa där jordmånen bokstavligt talat är obefintlig, och det ser ut som att det finns fler utmaningar än förutsättningar. Fånga ljuset och visa på hoppet fast den snart ska vissna.

Ja. Så måste det vara. Så vill jag att det ska vara.

lördag 6 oktober 2012

Löööördag!


I två månader är jag ensam med barnen på lördagar, eftersom mr Stenlund jobbar för fullt varje helg. Men just idag ska han inte jobba förrän i natt! Det betyder bara en sak - vi får äntligen vara är lediga samtidigt hela familjen! Nej, en sak till förresten - jag ska låta dammsugaren stå.

Jag önskar att den här dagen ska räcka länge! Ha det gott där ni är.

fredag 5 oktober 2012

Krigsminnen


Strax utanför Newhaven på kuststräckan mellan Brighton och Eastbourne ligger en av många rester från andra världskriget. Just det här är en bild av ett skyttevärn insprängt i de vita klipporna. Jag tänker på hur ett land kan ha ärr efter väpnade konflikter så många år efteråt - inte bara sådana här tydliga spår utan även djupare ärr som är svårare att komma åt.


Jag tänker också på hur en människa kan bära med sig ärr många år efter en konflikt; sådant som fortfarande påverkar en i vardagen, och gör det svårt att lita på andra eller på att man själv duger. Ett enda sårande ord är som ett frö man planterar, och som lever sitt eget liv sedan man sagt det.

Vi vet nog sällan vad vi planterar i andra. O, att vi kunde lära oss varsamhet.

torsdag 4 oktober 2012

Höst och sol


Solen skiner inte så ofta nuförtiden, så man får passa på när den gör det. Idag har jag pluggat lite och levt desto mer, är säker på att det blir tvärtom någon gång snart. Nåväl, sådant är livet, och jag försöker oroa mig för en dag i taget.


Det här har varit den vackraste oktoberdagen hittills i år. Tack och lov för hösten, när den kommer med sin klarhet och krispighet glömmer jag liksom bort att sakna sommaren. Den gör att allt är förlåtet.

God natt

Jag var så trött imorse att jag sa god natt till dottern när hon gick till skolan. Och det är fortfarande natt i huvudet, så jag får väl ta det lugnt med pluggandet en stund. Önskar er en god dag där ni är.


onsdag 3 oktober 2012

Mini-retreat för högkänsliga

En bok jag läste i sommar tog upp det där med högkänsliga människor (highly sensitive persons), och om olika strategier man kan använda sig av om man är just högkänslig. Författarens skrev bland annat att man skulle unna sig miniretreater ibland, åtminstone två gånger i veckan (!), när man kanske tar ett bad, läser en (positiv och uppbyggande) bok, tar en tupplur eller en promenad i friska luften. Kanske allt på samma gång också. Nåväl, jag tyckte det var en bra idé att testa, eftersom jag ofta känner att det blir för många intryck som gör mig stressad/irriterad/orolig/överväldigad/trött, eller kanske till och med ledsen.

Sagt och gjort. Nu har jag och maken testat detta i någon månad, och jag måste säga att det är ljuvligt! Verkligen ljuvligt, med planerad egentid då man bara får ta hand om sig själv. Äntligen får jag tid att vila, sortera intryck, njuta av stillheten och friheten, och ladda om batterierna. Jag blir mycket mer harmonisk av det här, och märker (till min förvåning ) att när jag abdikerar från köksbänken har maken det hur gött som helst utan mig! Han sjunger och gnolar över diskhon och verkar njuta, bokstavligen för full hals, av ensamheten. A win-win situation!

tisdag 2 oktober 2012

Barn och livspussel


Nu har jag pluggat nästan en hel dag, men barnen kallar och resten får jag göra när de har datortid eller har gått och lagt sig. Lite krångligt blir det, och vissa dagar ganska stressigt, men hittills har det varit värt det. Jag får en utbildning och slipper samtidigt lämna bort barnen. Förskola och fritids subventioneras ju inte här som hemma, så det går ändå inte runt om man vill jobba deltid och samtidigt utnyttja barnomsorg. Förutom det, så blir ju skoldagarna så långa ändå, mer än sex timmar per dag. Även för sexåringen som fortfarande är ganska liten, hur man än ser på saken.

Så, det onda med goda var det. Och idag har jag gott om hopp om att hinna det jag ska ändå. Tack för uppmuntrande ord igår, kära bloggvänner! Det värmer!

Förresten, en blogg jag läser tar precis just idag upp det där med barnens plats i vårt stressade och pressade samhälle. Provocerande, ja, men samtidigt mycket tänkvärt. Heja fembarnsmamman!

måndag 1 oktober 2012

Om tid


För inte alltför länge sedan såg det ut så här i varenda buske; då värmde solen och sommaren var allt som fick plats. Allt annat fick vänta. Nu är det höst och kallt och skördetid. Träden förbereder sig för sin långa vila, men i mitt liv snurrar allt bara fortare och fortare. Mitt i terminen finns det mer arbete än det gjort på länge.

Jag skulle vilja tro att jag har lärt mig lite av naturen -  att allt har sin tid och att det inte handlar om att hinna så mycket som möjligt. Det handlar mer om att hitta sin lilla del i det stora, och att göra det med glädje. Att blomma där man står helt enkelt, att göra sitt bästa i det lilla och hoppas att blir frukt av det så småningom. Och sedan släppa resten.

Skulle bara önska att vardagen liksom underordnade sig min insikt, och att det gick att leva ett stilla liv. Och någonstans undrar jag vilket ansvar jag har att se till att livet inte blir för fullt. Om det är något jag missar.

söndag 30 september 2012

Fotoutmaning vänner emellan


Underifrån
Om man aldrig är nere på botten 
kanske man missar något viktigt. 
Eller vackert. 

Fler underifrånperspektiv hittar man hos Edith och jag och Mamma med ambitioner
Tack, som alltid, för en fin utmaning!

fredag 28 september 2012

Romanska bågar



Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Den käre Tranströmer förstås. Inne i oss. Valv bakom valv. Oändligt.

torsdag 27 september 2012

Denna dagen ett liv


Idag fick jag i alla fall med mig kameran ut på min promenad, och sommarens sista anemoner lyste upp i skymningen. Hade velat plåta dofterna som kom från alla restauranger också, mest curry eftersom det finns fler indiska restauranger här än fish and chipsställen. Men det gick inte.

Jag vill nog inte vara utan en stad ändå, fast jag mest sitter inne i skymningen, när stadens karaktär riktigt kommer fram.

För övrigt undrar jag hur alla hinner med att både vara snygga, utvilade, välorganiserade, ha ett vackert hem och fina barn, en kärleksrelation som funkar mer än hjälpligt, en fantastisk karriär, spännande fritid och många härliga vänner. Just ja, jag glömde: man ska ju hinna äta nyttigt och helst gott också, och sporta och pyssla lite på det. Hur gör man?

lördag 22 september 2012

Vackra murgröna


Om jag fick välja en favoritväxt så blev det nog murgrönan ändå. Kanske är det för att jag växte upp i Norrland där växtligheten är mer begränsad som jag älskar den så mycket. Men den är så levande och har en sådan växtkraft, och så är den så overkligt grön!


Nu blommar den i alla fall, på sitt lite lustiga vis, och då vet man att hösten är här. 


Vackrare än så här blir det inte i min värld mina vänner. Ha en skön helg.

fredag 21 september 2012

Packed lunch


Ännu en dag med lunchlådor till barnen. Jag stressar i alla fall inte upp mig över vad jag ska lägga ner i dem som jag gjorde för två år sedan, när vi var nya här och allt var nytt för oss. Men det är fortfarande inte så roligt. Fast om jag leker Jamie Oliver kanske det känns lite mera flashigt. Han är ju the king of packed lunch.

tisdag 18 september 2012

Perspektiv


Jag har lite svårt att komma in i studentlitteraturen den här gången - kanske för att jag fortfarande försöker komma in i nya rutiner, eller kanske för att kurserna är lite tuffare den här gången. Men en sak är bra - när man läser böcker som någon annan har valt tvingas man att tänka nya tankar. Just nu läser jag om kvinnor och barn i medeltidens Nordeuropa, och någonstans förstår jag att det har lite med mitt eget liv att göra också.

Vi pratade för inte så länge sedan om matlagningsgenen, Mr Stenlund och jag. Frågan var (lite ironiskt) om kvinnor verkligen har en gen som gör att de automatiskt lagar bra mat till familjen, eller om kvinnor bara förväntas kunna - och vilja - laga mat dag ut och dag in. På medeltiden trodde man stenhårt att kvinnor var skapta till hushållsarbete och barnomsorg. Den tanken känner jag tyvärr fortfarande igen, nästan 1000 år senare. Gamla idéer överlever förvånansvärt länge i våra kulturer. Men jag vill kämpa mot mina egna förutfattade meningar. De som känns sanna fast de inte är det,  bara från medeltiden.

söndag 16 september 2012

Vatten


På fotoutmaning vänner emellan är temat för dagen vatten. Mitt bidrag blir några bilder från Dorset, där luften är hög och kusten sagolikt vacker.




Ser ni den lilla, lilla porten i den stora klippan? Man undrar just hur den hamnade där.


Och så sista bilden - jag har delat den förut men den är något av en favorit. Det ser ut som att någon har stickat eller virkat kustbandet här, för färgerna ser... ja, färgade ut helt enkelt. 

Vill man se mera vatten kan man klicka sig fram här och här.