Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


lördag 27 oktober 2012

Tyst


Ibland är det så skönt att vara tyst, så jag har varit just det på bloggen ett tag. Vi får se om jag börjar skriva lite mer igen, eller om jag fortsätter vara nöjd med att bara tänka ett tag till. Och sparka omkring i löven.

Nästa vecka är Mr Stenlund ledig hela veckan och jag har deadline på två av mina kurser. Arbete och vila i en skön kombo alltså. Många promenader hoppas jag på. Och tekoppar förstås, hösten är ju tesäsongen framför andra. Hoppas ni får en skön avslutning på helgen där ni är.

torsdag 18 oktober 2012

Sy?!?


Så har jag då klippt ut mitt första lapptäcke. Jag kom på att man kunde återanvända barnens gamla skjortor och klänningar som man inte vill göra sig av med - sådant måste de ju ha gjort hela tiden för bara hundra år sedan men idén är ny för mig. Men då fick till och med jag inspiration att dra fram symaskinen. Det var nog själva symaskinen som inspirerade lite också kom jag just på, den är nämligen ny. Och kan sy mer än bara raksöm, baklänges, vilket var allt vår gamla symaskin orkade med till slut.

Nåväl, nu ska bara drygt 160 lappar sättas ihop och mitt ynkliga lilla pysseltålamod prövas till bristningsgränsen. Om jag blir klar innan tålamodet är slut kommer jag garanterat visa resultatet.

onsdag 17 oktober 2012

Uppsikt



Tog min promenad över fälten imorse, men hade glömt hur kladdigt det blir när det nyss har regnat på lerjord. Ingen barnlek precis, eller kanske just det förresten. Nåväl, om man tittar upp lite glömmer man ju (nästan) hur besvärligt det är halka fram genom livet.

tisdag 16 oktober 2012

Livet


Det här som pågår nu är livet, påminer jag mig. Med sin beskärda del av smärta, möda, vila och behag. Just här skiner solen idag, men det går över. Dottern är sjuk och krasslig, men det går också över.  

This too shall pass var det någon som sade. Men man får njuta av resan medan den varar.

fredag 12 oktober 2012

Rosa fredag


Tänk alla dagar man får vara frisk och kan njuta av livet - årstiderna, ljuset, luften, vänner och familj, och att bara finnas till. Då är man rik, fast man kanske glömmer det emellanåt.
 


Sjukdom lyfter fram det där vi alltid behöver egentligen, stödet från andra människor.
Det är väl därför rosa bandet finns. För att vi behöver varann. Och för att vi är sårbara, allihop.

Tack Malin på Meam Die, för fotutmaningen. (Tur att jag hittade något rosa till slut.)

Morgonpromenader


Trallala, vad det är skönt med höst! När maken är ledig går jag på långpromenad medan han gör barnen i ordning för skolan. Ljuvligt. Och snart är vi ikapp Sverige när det gäller höstfärger - England är lite sen i starten kan man säga. Det gör inte så mycket, november blir ju (lite) roligare så.

För övrigt niger jag och tackar för era fina kommentarer - och fascineras över hur man kan lära känna varandra över internet, fast man inte känner varandra i vardagen. Ni gör mig glad, kära bloggvänner!

torsdag 11 oktober 2012

Bra mammor


Dottern tittade på kastanjerna - eller vad de är - i skålen och sade:"De här är som en riktigt bra mamma tycker jag. De är mjuka inåt och tar hand om sina barn, men utanpå är de lite taggiga för att skydda dem. Fast sedan dör de ju förstås, och det är ju inte bra".

Så mycket mammavisdom från en elvaåring. Vårda, och beskydda, men se till att du inte knäcker dig och dör på kuppen. Tänk lite på dig själv också. Klok tjej det där.

onsdag 10 oktober 2012

Som en klocka


Tänk vad spännande det är att vara kvinna ändå. Ingen dag är den andra lik, förrän nästa månad när man är på samma känslomässiga ställe igen. Åtminstone jag fungerar helt efter den där månadslånga klockan, och nu när jag är gammal nog att förstå vad det är som händer tycker jag faktiskt att det är ganska kul. (Nu undrar kanske någon om jag råkar ha en bra dag just idag, och ja, det har jag. Ni skulle ha frågat för några dagar sedan, då skulle jag aldrig ha skrivit det här inlägget).

Men tänk om vi inte hade de här hormonsvängningarna. Topparna skulle försvinna med dalarna, det är jag övertygad om, och i takt med att livet jämnade ut sig blev det nog också mera grått är jag rädd.

Jag skulle vilja säga att det finns någon slags ingrodd social snorkighet kring kvinnors hormonella liv. Det är inte riktigt fint med den sidan av att vara kvinna eftersom den är besvärlig, tar plats, och måste uppfattas som mycket nyckfull i en manlig värld. Men om man tänker efter, var skulle mänskligheten vara utan kvinnors menscykel? Vi skulle ha dött ut med Adam och Eva eller neanderthalarna, vilket man nu tror på. Och männen i våra liv skulle få det oerhört förutsägbart. Dötrist!

tisdag 9 oktober 2012

Snygg?


Den här korpen satt och väntade på bussen utanför Stonehenge i somras. Den är så cool tycker jag. Tänker på vad min man brukade säga när han var mycket yngre än nu: "Det spelar ingen roll hur man ser ut, bara man är snygg!"

måndag 8 oktober 2012

Föredöme


Kan den här växten så kan väl jag också. Blomma fast det är mörka oktober. Växa där jordmånen bokstavligt talat är obefintlig, och det ser ut som att det finns fler utmaningar än förutsättningar. Fånga ljuset och visa på hoppet fast den snart ska vissna.

Ja. Så måste det vara. Så vill jag att det ska vara.

lördag 6 oktober 2012

Löööördag!


I två månader är jag ensam med barnen på lördagar, eftersom mr Stenlund jobbar för fullt varje helg. Men just idag ska han inte jobba förrän i natt! Det betyder bara en sak - vi får äntligen vara är lediga samtidigt hela familjen! Nej, en sak till förresten - jag ska låta dammsugaren stå.

Jag önskar att den här dagen ska räcka länge! Ha det gott där ni är.

fredag 5 oktober 2012

Krigsminnen


Strax utanför Newhaven på kuststräckan mellan Brighton och Eastbourne ligger en av många rester från andra världskriget. Just det här är en bild av ett skyttevärn insprängt i de vita klipporna. Jag tänker på hur ett land kan ha ärr efter väpnade konflikter så många år efteråt - inte bara sådana här tydliga spår utan även djupare ärr som är svårare att komma åt.


Jag tänker också på hur en människa kan bära med sig ärr många år efter en konflikt; sådant som fortfarande påverkar en i vardagen, och gör det svårt att lita på andra eller på att man själv duger. Ett enda sårande ord är som ett frö man planterar, och som lever sitt eget liv sedan man sagt det.

Vi vet nog sällan vad vi planterar i andra. O, att vi kunde lära oss varsamhet.

torsdag 4 oktober 2012

Höst och sol


Solen skiner inte så ofta nuförtiden, så man får passa på när den gör det. Idag har jag pluggat lite och levt desto mer, är säker på att det blir tvärtom någon gång snart. Nåväl, sådant är livet, och jag försöker oroa mig för en dag i taget.


Det här har varit den vackraste oktoberdagen hittills i år. Tack och lov för hösten, när den kommer med sin klarhet och krispighet glömmer jag liksom bort att sakna sommaren. Den gör att allt är förlåtet.

God natt

Jag var så trött imorse att jag sa god natt till dottern när hon gick till skolan. Och det är fortfarande natt i huvudet, så jag får väl ta det lugnt med pluggandet en stund. Önskar er en god dag där ni är.


onsdag 3 oktober 2012

Mini-retreat för högkänsliga

En bok jag läste i sommar tog upp det där med högkänsliga människor (highly sensitive persons), och om olika strategier man kan använda sig av om man är just högkänslig. Författarens skrev bland annat att man skulle unna sig miniretreater ibland, åtminstone två gånger i veckan (!), när man kanske tar ett bad, läser en (positiv och uppbyggande) bok, tar en tupplur eller en promenad i friska luften. Kanske allt på samma gång också. Nåväl, jag tyckte det var en bra idé att testa, eftersom jag ofta känner att det blir för många intryck som gör mig stressad/irriterad/orolig/överväldigad/trött, eller kanske till och med ledsen.

Sagt och gjort. Nu har jag och maken testat detta i någon månad, och jag måste säga att det är ljuvligt! Verkligen ljuvligt, med planerad egentid då man bara får ta hand om sig själv. Äntligen får jag tid att vila, sortera intryck, njuta av stillheten och friheten, och ladda om batterierna. Jag blir mycket mer harmonisk av det här, och märker (till min förvåning ) att när jag abdikerar från köksbänken har maken det hur gött som helst utan mig! Han sjunger och gnolar över diskhon och verkar njuta, bokstavligen för full hals, av ensamheten. A win-win situation!

tisdag 2 oktober 2012

Barn och livspussel


Nu har jag pluggat nästan en hel dag, men barnen kallar och resten får jag göra när de har datortid eller har gått och lagt sig. Lite krångligt blir det, och vissa dagar ganska stressigt, men hittills har det varit värt det. Jag får en utbildning och slipper samtidigt lämna bort barnen. Förskola och fritids subventioneras ju inte här som hemma, så det går ändå inte runt om man vill jobba deltid och samtidigt utnyttja barnomsorg. Förutom det, så blir ju skoldagarna så långa ändå, mer än sex timmar per dag. Även för sexåringen som fortfarande är ganska liten, hur man än ser på saken.

Så, det onda med goda var det. Och idag har jag gott om hopp om att hinna det jag ska ändå. Tack för uppmuntrande ord igår, kära bloggvänner! Det värmer!

Förresten, en blogg jag läser tar precis just idag upp det där med barnens plats i vårt stressade och pressade samhälle. Provocerande, ja, men samtidigt mycket tänkvärt. Heja fembarnsmamman!

måndag 1 oktober 2012

Om tid


För inte alltför länge sedan såg det ut så här i varenda buske; då värmde solen och sommaren var allt som fick plats. Allt annat fick vänta. Nu är det höst och kallt och skördetid. Träden förbereder sig för sin långa vila, men i mitt liv snurrar allt bara fortare och fortare. Mitt i terminen finns det mer arbete än det gjort på länge.

Jag skulle vilja tro att jag har lärt mig lite av naturen -  att allt har sin tid och att det inte handlar om att hinna så mycket som möjligt. Det handlar mer om att hitta sin lilla del i det stora, och att göra det med glädje. Att blomma där man står helt enkelt, att göra sitt bästa i det lilla och hoppas att blir frukt av det så småningom. Och sedan släppa resten.

Skulle bara önska att vardagen liksom underordnade sig min insikt, och att det gick att leva ett stilla liv. Och någonstans undrar jag vilket ansvar jag har att se till att livet inte blir för fullt. Om det är något jag missar.