Dagens lärdom

 Vi trotsade det blöta vädret och gick ut i skogen en stund innan barnen skulle hämtas från skolan. 

På den korta stunden lärde jag mig två saker:

 Ett: Det är vackrare och härligare med regn än jag kom ihåg det.

Två: Jag har hål på ena stöveln.

Mera regn

Efter ett antal dagar i regn och blåst börjar det bli lite enformigt att sitta inne.

Interiörerna är inte autentiskt stenlundska som ni nog förstår, och det är väl tur det, för jag har inga svepande klänningar som matchar huset. Passar bättre i tegelhus från 60-talet helt enkelt. 

Jag längtar ut!

Något vackert

De här kameliorna ser nästan ut som marsipanrosor. Eller också är det jag som är hungrig, jag vet inte. Vad jag vet är dock att helgen är på väg och att skolböckerna får ge plats för familjen ett tag. Jag märker att jag tappar koncentrationen med barnen - vilket jag avskyr - och när jag är med maken kommer det bara  kyrkohistoria. Då vet man att det är dags för en paus. Och något vackert.

Bästa byn

Upptäckte världens sötaste lilla by idag, Lindfield som ligger ett stenkast från Mr. Stenlunds jobb. Vår vän Brian skulle nog säga att den är lite väl touristy för hans smak, men jag förstår inte vad han menar. Den är ju bedådrande  - och rar!

I Lindfield skulle man nog kunna bo var som helst och ändå bo vackert, som här till exempel. Med utsikt över dammen.

Eller i de här gamla husen. Korsvirkeshuset är från 1700-talet och har både vanliga takpannor och skifferplattor till tak. (Kolla in gatlyktan förresten.)

Det här huset  - Old Place - stod färdigt år 1390 och tjänar fortfarande som bostadshus. Vasstaket är hur läckert som helst.

Men allra bäst skulle jag nog trivas i det lilla rosa huset, med grind, hamlade träd, kamelior och en pytteliten altan på framsidan. Där skulle jag kunna sitta med min tekopp och en god bok, eller kanske en katt som spinner i knät.

Ooops!

Hoppsan! Jag råkade visst beställa helt fel biljetter till Amsterdam nästa vecka. Jag och min kära kompis ska vara där några nätter från och med torsdagen, men min flygstol är bokad för onsdagen vilket öppnar upp en helt ny och oväntad situation.

Ska jag vara tråkig och boka om biljetten till nästa dag, eller ska jag använda pengarna till att lära känna Europa lite på egen hand? Den förståndiga, förutsägbara familjemodern och den äventyrslystna, upplevelsehungriga tonåringen sitter på var sin axel och bråkar. Får se vem som vinner.

Jag eller vi

Det är fascinerande med mattan av engelska klockhyacinter (bluebells) som skjuter upp varje vår. När de står för sig själva märker man dem knappt, även om de i och för sig är fina då med. Men när de växer så här blir effekten helt annorlunda.

Jag tänker på vår individualistiska kultur, där vi förväntas klara oss själva, välja själva, hävda oss själva och visa att vi duger. Det är en ganska utsatt position vi har försatt oss i. Kanske vi skulle behöva leva nära andra lite mer, så att vi kan få och ge hjälp och stöd, goda råd, och växa tillsammans. Fokus förflyttas från mig till oss, vilket nog kan vara både befriande, förpliktigande och mindre narcissistiskt.

Kanske kulturerna utanför Europa har något att lära oss ändå.

Regn

Det regnar idag. Efter en hel vår av torka känns det plötsligt lyxigt att bli störd i läsningen av regnet som dånar genom de tunna fönstren. Hm... måste hämta filten. Och mera te.