Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 25 maj 2012

På vakt

Man kan då aldrig vara säker. Jag som bara hade en 40-årskris (en sådan där man ifrågasätter sitt liv och sina värderingar) men ingen ålderskris liksom. Den var ju jag klar med när jag kom på att man måste bestämma sig för hur man ska ha det. Man frågar sig själv, Vill jag bli gammal och leva länge? Om svaret är ja, så accepterar man att man åldras, för det är ju själva grejen med att bli gammal. Och jag svarade ja. Och var glad.

Men så lade sig de gamla nojorna i bakhåll och överföll mig igår, när jag minst anade det. Jag fick en urgammal slagdänga på hjärnan, och började bli skraj igen. "Will you still love me tomorrow?" sjunger tjejen i låten och jag tänkte på att Erik snart skulle få en fru som är medelålders på riktigt. Var tvungen att fråga för säkerhets skull. Han hade visst tänkt älska mig alla dagar sade han, och log brett. Jag skämdes lite, men mest blev jag glad förstås.

Gårdagen var en nyttig påminnelse om att destruktiva tankar ligger i bakhåll och gärna hoppar på mig, särskilt när jag tror att jag inte är mottaglig längre. Fördomar till exempel, det är väl ingen som tror att de umgås med fördomsfulla tankar, men ändå finns de där. Eller överdriven självkritik, bitterhet, jantelagen, det-kommer-aldrig-att-gå-träsket...Jag får visst vaka lite mer över vad jag tänker. Vänligt men bestämt mota bort det jag inte vill stå för. Och påminna mig om att gammal är också bra.

Förresten, den som vill höra låten kan göra det här. I den vackra Amy Winehouses version.

2 kommentarer:

  1. http://open.spotify.com/track/2pzhO7ZJ3tQGnnkxI6sc5o

    den här är bra

    SvaraRadera
  2. Bra frågeställning, tänker också att det egentligen är så enkelt. Vill jag bli gammal och leva länge? JA, jag vill det och då väljer jag att se åldrandet som något fint och underbart. Särskilt när det finns en lycklig tvåsamhet att leva i. Och att försöka vara glad för varje dag. Det är viktigt för vi vet inte vad som väntar oss. Är så glad för livet men finner mig stundtals i funderingar som dina, och de kommer alldeles oanmälda. Som om de sitter i bakhåll och lurar. Knepigt.
    Trevlig helg önskar jag er!

    SvaraRadera