Ibland blir jag så upptagen med att få livet att gå ihop, att jag glömmer bort att leva. Och med mera jobb än timmar på dagen, barnens träningar och planering för andra dagar som inte ens har kommit än, så är risken mer än stor.
Därför vill jag stanna upp idag och tvinga mig att ta tid för livet, om än bara för korta stunder. Jag vill dricka kaffe i solen, krama min småkrasslige son och läsa med honom, lyssna - och le - åt hans underfundigheter. Jag vill känna doften av alla blommor och träd som fullkomligt exploderar där ute. Kanske ta en middagslur. Och hinner jag inte allt så är väl det också en del av livet. Och helt okej.
Det är inte alltid så lätt att få det att gå ihop. Ibland bara längtar man efter tid för det som ÄR viktigt... men oftast handlar det nog om att TA SIG den tiden.
SvaraRaderaKlokt skrivet att om man inte hinner allt så är det ok! Det behöver vi alla höra även om vi vet att det ÄR så!