Idag är det vila. Da'n efter dopparedan har för mig alltid varit den bästa, just av den anledningen. Inget att stressa till, inget att förbereda (mer än något gott till middag kanske), lugna, glada och harmoniska barn efter gårdagens känslomässiga urladdning - och massor av anledningar att bara ta det lugnt, gå långa promenader, slappa i soffan med en bra film, eller kanske läsa en bok.
Jag har haft ett lite ansträngt förhållande till julen. Är det verkligen en kristen högtid har jag undrat, och kommit fram till att den naturligtvis är vad man gör den till. Julen är en utmärkt anledning att skämma bort sina närmaste lite extra, att överleva årets mörkaste tid med lite glitter, glamour och fest, eller att minnas det många kristna påminner sig om just nu. Att det finns en Gud som inte struntar i vårt
inre mörker, utan kommer med ljus, glädje och fest där det varit novemberglopp och decemberdepp. Som vill bekanta sig med oss, och vill att vi bekantar oss med honom. Som älskar oss mer än vi någonsin kan ana - och mer ändå - precis som en förälder som sliter och kämpar för att få till en god jul för sina barn, och tar i från tårna för att göra dem lyckliga.
Vad du än vill att din jul ska vara, så önskar jag att den är god. Att själva livet lyser så här lite extra över dig, som stjärnan i fönstret. Och om julen inte blev så god som du hade hoppats, vill jag önska dig frid. För jag tror att hur ensam man än känner sig och hur fel det än blir, så är man ändå aldrig helt ensam, och det finns hopp om bättre da'r. För "ett barn är oss fött, en son är oss given" som man läser i kyrkorna den här tiden, och hans namn är "Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste". För mig, dig och oss alla. Det betyder nämligen julen för mig.
