Att välja eller inte välja

När jag var barn tänkte jag att de vuxna var de lyckligaste i världen. De fick ju bestämma själva, forma sina egna liv, gå dit de själva pekade och göra som de ville. Äta godis varje dag till exempel, den största lyckan på jorden när jag var åtta år.

Nu för tiden tänker jag inte riktigt på samma sätt. Som det där med godiset, hur bra vore det egentligen att proppa i sig precis vad man vill, hur mycket man vill, hela tiden? För med friheten att välja följer ju också ett ansvar, och det visste jag inte när jag var liten. Mitt vuxna jag måste stanna upp och tänka efter innan jag väljer - väga för och emot, förutsäga konsekvenserna av mina val och sedan välja det som verkar bäst. Och så måste jag leva med mina val efteråt.

Ibland frestas jag att inte välja utan bara flyta med. Att leva livet på autopilot och se vart omständigheterna för mig. Ibland är jag rädd för vad andra ska tänka och låter deras inbillade förväntningar styra. Och emellanåt glömmer jag att jag inte bara har ett ansvar, utan många fantastiska möjligheter också. Att livet erbjuder så mycket mer än det jag har sett och förstått hittills.

Idag har jag tänkt, mer än det var tänkt. Funderingarna har krupit in i studierna och i samtalen med Gud och maken. Det har varit bra tankar och goda samtal, på väg mot det liv som jag inte har sett än men som väntar framför. Jag vill leva medvetet. Forma mitt liv så gott jag kan utifrån det som är viktigt för mig och för oss. Och då kan jag inte bara flyta med, se hur det blir, koppla in autopiloten. Ingen annan väljer åt mig. Därför väljer jag att välja.