Jesus, påsken och jag (del 4)

Då är jag alltså framme vi den fjärde och sista delen i min lilla berättelse. Del 1, del 2 och del 3 kan man klicka sig fram till här.

Jag var alltså på läger och hade precis förlorat hoppet om att lära känna Gud på riktigt. Det verkade som att jag inte dög i alla fall, och som att Gud inte ville ha mig. Men efter lunchen fick jag den sista pusselbiten jag behövde för att kunna se hela bilden klart och tydligt. Ledaren läste mer ur bibeln, och där stod det inte bara att jag hade sumpat min chans till gemenskap med Gud - det stod något mycket viktigare också. Gud hade en gång för alla bestämt att ingen ska behöva försöka förtjäna hans kärlek. Vi får bli barn till Gud som en fri gåva från honom, genom Jesus. Så här står det nämligen:

Nu har Gud visat en annan väg att bli skuldfria inför honom än genom att försöka lyda allt som står . . . Vi kan bli skuldfria inför Gud genom att tro på Jesus Kristus. Och detta gäller alla, vilka vi än är.

Tanken svindlade. Gud älskade mig alltså i alla fall, fast han visste vem jag var och vad jag hade gjort. Då behöver man ju aldrig gömma sig för honom eller låtsas vara bättre än man är. Den dagen lämnade jag över mitt liv till Gud slutgiltigt. För mig var det jätteviktigt, av flera anledningar:

1. Jag hade varit tom så länge och saknat en mening med livet. Nu fick livet plötsligt ett högre syfte, att lära känna honom och att leva i hans plan för mitt liv. Mitt liv var inte förgäves, jag finns av en anledning.
2. Jag behövde aldrig mer vara ensam och rådlös. Gud finns alltid vid min sida, som en riktig, trofast pappa som hjälper mig genom allt.
3. Gud ser hela mig och älskar det han ser. Om och när jag gör fel får jag lämna över det till honom och få total förlåtelse och upprättelse igen. Jag behöver inte skämmas mer, varken inför honom eller någon annan.
4. Jag får lära mig att vara mindre rädd och istället lita mer och mer på honom. Jag var så rädd att bli sårad innan jag blev kristen, och kämpar fortfarande med det. Men Gud hjälper mig att ta risker och lita på honom, och så många gånger har han hjälpt mig i så kallade "omöjliga" situationer.

Ja, det var ett sammandrag av två år av mitt liv, hoppas det blev begripligt. Man kan ju undra varför jag skriver det här, men det är det viktigaste och största som har hänt mig och jag tror att det kan hända vem som helst. Som det stod i den där versen: "Detta gäller alla, vilka vi än är". Gud kanske väntar på dig den här påsken, vem vet?