Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


onsdag 14 mars 2012

Om vår och höst


Tänk att det redan är mitten av mars! Ljuset är tillbaka, värmen likaså, och växterna spränger av livskraft. Inte undra på att man som nordbo älskar våren så mycket. Livets och ungdomens och hoppets årstid. Jag måste gå ut åtminstone en liten stund varje dag för att inte missa något.

Hösten och vintern är ju på ett helt annat sätt. Livet vissnar, kläs av, och naturen går in i vilan och mörkret. Precis som en åldrande människa kläs av mer och mer.

Jag tror att hela livet är ett äventyr, alla årstiderna (om man nu ska tala i bilder), och inte bara den varma, löftesrika våren. När jag går in i slutskedet av mitt eget liv vill jag möta det med glädje och inte rädsla. För någonstans tror jag att hösten och vintern i en människas liv är lika vackra som någon annan tid, och jag vill ta emot dem som en gåva.

Därför vägrar jag skämmas över att jag blir äldre. Att både kropp och sinne förändras. Varje ny dag och erfarenhet är ju något jag får, varför skämmas för det? Därför vill jag glädjas med unga, sorglösa människor som kastar sig in i framtiden, men även se, respektera och uppskatta de äldre som gör en resa vi andra bara kan ana oss till. Därför vill jag älska - och ta emot - varje ny årstid i mitt liv, om och när de kommer.

Men nu blommar vårkörsbären. Nu är det vår. Och jag njuter.

6 kommentarer:

  1. Vilka kloka ord! De ska jag försöka tänka på i morgonbitti när jag står och blänger på de allt fler vita stråna på mitt huvud. Jag gillar dem inte men håller samtidigt med dig. Det är absolut inget fel med att bli äldre.
    Underbara körsbärsblommor!
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska också försöka tänka på det, man får ta en dag i taget, eller åtminstone jag :-) Tack för att du skriver ibland, jag blir jätteglad för det!

      Radera
  2. Vad fint du skriver! Jag håller verkligen med! Eller, jag vill att det ska vara så. Jag har haft en period där jag har sörjt att jag aldrig mer kommer att vara ung. Eller, jag sörjde att jag inte alltid levde som jag önskar att jag hade gjort, när jag var yngre. Att jag var för rädd. Men, nu tror jag att jag är på väg ur den sorgen. Och jag vill ju leva här och nu, i mitt liv med mina kära.

    Och tänk att ni har riktig vår nu. Det minns jag så väl från när jag jobbade i England - alla blommande träd och buskar. Ah, så vackert!

    Vi ses snart igen! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Lotta! Vad roligt att hitta dina spår här på bloggen. Kram på dig med!

      Radera
  3. Så fint du skriver! Och så fantastiskt vackra bilder du tar! :)

    SvaraRadera