Vissa blommor kan det där med att ge hopp. Julrosorna är sådana blommor för mig. Mitt i den mörkaste midvinter står de där och viskar att livet lever fast det inte verkar så, och så gör de oss sällskap ända tills vintern för länge sedan har tappat taget. Hoppas de får gå till vila snart, efter lång och trogen tjänst.
Jag känner att jag också skulle vilja ha lite ledigt nu faktiskt, det vore gott att få ligga i träda i en halv säsong eller så.
Vilka vackra julrosor och så fint du skrivit om hur du lärde känna Gud! Håller med om att det är konstigt att det blivit konstigt att tro på Gud.
SvaraRaderaKram Maria