Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 8 juni 2012

Tack!

Nu har jag suttit en stund vid datorn och tittat in hos mina kära bloggkompisar - precis lagom med uppmuntran för att jag ska orka lite till idag. Tack alla ni som bloggar och som jag har lärt mig att hitta till - för era fina sidor  med härliga bilder, eftertänksamhet, inspiration, attityd, vardagsfunderingar, inredning, virkning eller vad det är - och för allt som ni så generöst delar med er av er själva! Jag känner er inte särskilt väl, och om vi gick förbi varandra på gatan skulle vi knappast ens märka det. Ändå släpper ni in mig i era liv och vi får dela vägen en liten stund. Det är fint tycker jag, en riktig gåva!

Idag och i helgen skulle vi ha varit på läger med kyrkan vi går till. Men redan när vi kom igår blåste det upp, och någon kom springande och berättade att vårt tält hade blåst bort. När vi kom fram hade själva tältet lyft och fått vingar, men inredningen stod kvar på kapplöpningsbanan där vi höll till. Å vad jag ångrade att jag inte tog med mig kameran, man kunde bara skratta åt eländet.

Så tillbringade vi natten i tältet i alla fall, slumrade till korta stunder men vaknade ofta, ofta av blåsten. Ibland fick föräldrarna sätta ner pluggarna i marken igen för att vi överhuvudtaget skulle kunna sova kvar. När vi klev upp imorse var många av de andra tälten redan nedtagna - småbarnsfamiljer hade flytt mitt i natten när deras tält blåste ner, och efter lunch kunde inte vi heller vara kvar. Då hade vi redan hjälpt några familjer att packa ihop och "fly fältet". Nu är det bara vinden kvar, som viner över the Downs - och husvagnarna, för de tar sig ingenstans i det här vädret.

Nåja, några bloggar senare finns det hopp om livet igen. Eller i alla fall hopp om ett varmt bad. Och fast de här dagarna inte alls blev den vitamininjektion jag hoppades på, så ångrar jag inte att vi for. Det här kan vi ju skratta åt länge.

4 kommentarer:

  1. Vilket äventyr :) Ibland uppskattar men EXTRA mycket att husen är ihåliga ;)
    Och ett stort tack till Mrs Stenlund själv! Din blogg är en av de som får mitt humör att jämna ut sig och får världen att te sig som en skönare värld!

    SvaraRadera
  2. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Tänk så bra att kunna skratta åt eländet :-)

    Blogsfären är fantastisk, det håller jag med dig om.

    Ha en fin måndag

    SvaraRadera
  3. Oj! Det låter ju helt otroligt att upptäcka att tältet man ska sova i har blåst bort. Vilken tur att ni skrattar åt det nu;)
    Tack för din blogg!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Ojoj, haha, vilket äventyr!

    Jag är också så glad över de fina bloggar jag hittat. Ja, de fina människor som jag aldrig annars hade fått möta. Din blogg är ett riktigt andningshål. Du har ett sätt att skriva som gör att jag känner mig lugn och glad. Och nyfiken på livet. Kram!

    SvaraRadera