Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


tisdag 18 september 2012

Perspektiv


Jag har lite svårt att komma in i studentlitteraturen den här gången - kanske för att jag fortfarande försöker komma in i nya rutiner, eller kanske för att kurserna är lite tuffare den här gången. Men en sak är bra - när man läser böcker som någon annan har valt tvingas man att tänka nya tankar. Just nu läser jag om kvinnor och barn i medeltidens Nordeuropa, och någonstans förstår jag att det har lite med mitt eget liv att göra också.

Vi pratade för inte så länge sedan om matlagningsgenen, Mr Stenlund och jag. Frågan var (lite ironiskt) om kvinnor verkligen har en gen som gör att de automatiskt lagar bra mat till familjen, eller om kvinnor bara förväntas kunna - och vilja - laga mat dag ut och dag in. På medeltiden trodde man stenhårt att kvinnor var skapta till hushållsarbete och barnomsorg. Den tanken känner jag tyvärr fortfarande igen, nästan 1000 år senare. Gamla idéer överlever förvånansvärt länge i våra kulturer. Men jag vill kämpa mot mina egna förutfattade meningar. De som känns sanna fast de inte är det,  bara från medeltiden.

2 kommentarer:

  1. Pratade just med en kollega om likande tankar. Om hur vi fastnar i roller.Ibland t.o.m. roller vi inte tycker om. Men de är bekväma, för vi kan dom. Människan har en motvillig förändringsgen?
    Fina tisdagshälsningar,
    Eva

    SvaraRadera
  2. Oj, vad spännande! Vad är det för böcker du läser? Jag har länge nu haft en period där jag bara inte kan få nog av böcker om kvinnor med barn i andra tider. Vi har märkt här hemma hur den som har ansvaret blir det som ger känslan. Den som förväntas vakna på natten kommer att vakna till barnets minsta lilla pip. När vårt stora barn var bebis var det alltid jag som vaknade (och vi tänkte att det måste vara biologiskt) men så när lillasyster kom fick Johan ansvar för storebror när han vaknade på natten, och vips vaknade Johan direkt på natten om det behövdes.

    Vad är det som du pluggar till? Jag är klar psykolog nu. Eller, jag är inte helt klart för man måste jobba ett år under handledning innan man får legitimation. Jag börjar mitt nya jobb på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) i morgon. Det känns fantastiskt skönt. Jag vet att många får en liten kris i början av yrkeslivet, för att det känns svårt och bundet, men då får det vara så. Nu längtar jag efter allt detta nya.

    Stor kram min vän!

    SvaraRadera