Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


söndag 10 juli 2016

Vilodag

Det finns en gammal judisk tradition som går ut på att en dag i veckan är speciell, och avskild för vila. Judarna firar den på lördagar och kallar det sabbat, kristna brukar fira den på söndagar. När jag var barn så var alla affärer stängda på söndagen, eftersom vilodag fortfarande var ett begrepp som märktes i den svenska kulturen och samhällsstrukturen. Idag vet vi ju hur det ser ut - man kan gå och handla i Tokyo fast man sitter hemma i soffan i Flen, och det kan man göra dygnets alla timmar, veckans alla dagar och årets alla veckor. Och fler och fler av dagens svenskar kämpar med stressrelaterade problem. Bland annat jag. Finns det då något samband mellan stressen och det faktum att att vilan inte är schemalagd i samhället längre, att vi själva tvingas ta ansvar för att vilan blir av? Jag tror förstås det.

För några år sedan försökte vi få till det där med vilodag i familjen, bland annat eftersom jag är  beroende av vila och återhämtning för att må bra. Det slutade med att vi fick avbryta vårt lilla vilodagsexperiment för att jag blev för stressad. Ska man ha vilodag så måste man ju ha riktig söndagmiddag tänkte jag, och välstädat hemma så att man kan slappna av, och förmodligen gäster och så vidare. Ja, ni fattar nog. Jag blev tröttare av att ha vilodag än av att bara strunta i det och jobba på som vanligt. Och mera ilsken blev jag också. Det var mina egna krav som spökade förstås. Ingen hade sagt till mig att jag måste leka lyckliga familjen varje söndag, det hade jag kommit på själv.

För några dagar sedan pratade jag med min syster som är väldigt klok, och hon berättade om att hon vilar en dag i veckan och att det känns som att hon får en present varje gång. Jag blev förvånad eftersom jag bara hade upplevt vilodagen som kravfylld, och berättade för henne om mina erfarenheter. Hon skrattade! Jag frågade om hon hade några regler för vad hon skulle göra på sina vilodagar, för det har jag läst om folk som har - ingen skärmtid, inte gå på affären och så vidare - för att ta vara på vilodagen på rätt sätt. Det visade sig att min syster bara har en regel - att bara göra det hon verkligen vill den dagen, och ingenting annat. "För vilodagen är ju till för människan", sade hon,  "inte tvärtom. Det sade Jesus."

Så. Idag firar jag alltså vilodag. Jag har inte städat sönder mig innan, inte planerat in en massa, jag låter bara dagen gå som den vill och gör vad jag har lust med. Vi har ätit rester till lunch. Jag har virkat i solen. Jag har gått en liten sväng til affären. Och jag har vilat. På riktigt vilat, inte som man "borde", utan med det jag behövde just idag. Och faktiskt, det känns som en present, kanske för första gången i mitt liv! Och det bästa är att det kommer en ny vilodag om en vecka igen. Då ska jag kanske göra ingenting!

6 kommentarer:

  1. Så fint och tänkvärt! För att orka ta hand om alla andra måste man ta hand om sig själv ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kiki,vad kul att du är här och kommenterar!

      Radera
    2. Tack Kiki,vad kul att du är här och kommenterar!

      Radera
  2. Så fint och tänkvärt! För att orka ta hand om alla andra måste man ta hand om sig själv ❤

    SvaraRadera
  3. En del vilar med att göra mängder med olika saker - meninte det de brukar göra - variation kan ju vara vila. Andra gör inget. Återigen andra ... ja, jag tror verkligen att vila är individuellt ... och kanske lite olika från gång till gång för individen också. För mig handlar det bara om att det ska vara kravlöst. Inga planer, inga krav - sedan får man se hur dagen blir :)
    Klok syster du har :) och klokt av dig att lyssna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva. Det är roligt att man får lära sig och utvecklas genom hela livet!

      Radera