Där vi bor växer cyklamen vilt, och jag njuter eftersom det nog är den höstblomma jag älskar mest. Naturligtvis för att de är vackra, men mest för att de får mig att tänka på en mycket kär vän. Hon berättade en gång att hon skulle vilja kunna plantera en egen kruka med cyklamen till sin balkong. Istället valde hon att leva sitt liv i en resväska, för att hon ville göra skillnad i världen. Och i resväskor trivs inga blommor särskilt länge.
Den här cyklamenplätten på vår framsida tillägnar jag henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar