Nu har jag pluggat nästan en hel dag, men barnen kallar och resten får jag göra när de har datortid eller har gått och lagt sig. Lite krångligt blir det, och vissa dagar ganska stressigt, men hittills har det varit värt det. Jag får en utbildning och slipper samtidigt lämna bort barnen. Förskola och fritids subventioneras ju inte här som hemma, så det går ändå inte runt om man vill jobba deltid och samtidigt utnyttja barnomsorg. Förutom det, så blir ju skoldagarna så långa ändå, mer än sex timmar per dag. Även för sexåringen som fortfarande är ganska liten, hur man än ser på saken.
Så, det onda med goda var det. Och idag har jag gott om hopp om att hinna det jag ska ändå. Tack för uppmuntrande ord igår, kära bloggvänner! Det värmer!
Förresten, en blogg jag läser tar precis just idag upp det där med barnens plats i vårt stressade och pressade samhälle. Provocerande, ja, men samtidigt mycket tänkvärt. Heja fembarnsmamman!
Ja det är ett evigt pusslande för att få ihop tiden till allt som ska göras när barnen kräver sitt!!!
SvaraRaderaKraaaaaaaaaaaaam aka