Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


måndag 1 oktober 2012

Om tid


För inte alltför länge sedan såg det ut så här i varenda buske; då värmde solen och sommaren var allt som fick plats. Allt annat fick vänta. Nu är det höst och kallt och skördetid. Träden förbereder sig för sin långa vila, men i mitt liv snurrar allt bara fortare och fortare. Mitt i terminen finns det mer arbete än det gjort på länge.

Jag skulle vilja tro att jag har lärt mig lite av naturen -  att allt har sin tid och att det inte handlar om att hinna så mycket som möjligt. Det handlar mer om att hitta sin lilla del i det stora, och att göra det med glädje. Att blomma där man står helt enkelt, att göra sitt bästa i det lilla och hoppas att blir frukt av det så småningom. Och sedan släppa resten.

Skulle bara önska att vardagen liksom underordnade sig min insikt, och att det gick att leva ett stilla liv. Och någonstans undrar jag vilket ansvar jag har att se till att livet inte blir för fullt. Om det är något jag missar.

4 kommentarer:

  1. Fint du skriver. Ja, att blomma i sin tillvaro tror jag också är bäst... men trots det har man ju ansvar själv i vilken tillvaro man är. Jag jobbar inte heltid, för då missar jag livet!!! Det är det inte värt för mig.

    Önskar dig en fin start på veckan.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog något sådant jag skulle vilja också - jobba lite mindre för att hinna och orka själva livet också. Just nu försöker jag plugga heltid på deltid, och det är ju inte idealiskt precis :-) Tack för din kommentar!

      Radera
  2. Ja du! Tänk om jag kunde ge dig svaret på den gåtan. Så klart kan jag inte det men jag kan be dig varmt och insiktsfullt att ta det lugnt. Tänka efter vad som är viktigast, njuta lite mera här och nu. Vi vet inte vad som väntar runt hörnet. Är det utmattning eller livskvalitet. Vi måste tänka framåt med öppna ögon. Det går så klart inte alltid men snälla försök. Jag har varit och vänt runt fel hörn. Hua mig. Tag väl hand om dig och de dina. Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, det har jag med, varit och vänt runt fel hörn alltså. Det är nog därför jag inte orkar så mycket när det börjar snurra för fort. Tack för din omsorg, det värmer jättemycket!

      Radera