Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


onsdag 13 juli 2016

Nöjd

Jag vaknade med en sång i morse, det kanske blir så när man får sovmorgon, vad vet jag. Tänkte på allt vi har, allt det Gud har gett oss, och fylldes av en sådan glädje över livet. Sången är gammal och lite barnslig, men fylld av en förnöjsamhet över livet som är så vacker. Och jag tror att det är med förnöjsamhet som med vilken sport som helst; det kan kännas jobbigt innan man ger sig iväg men när man väl tagit sig ut i spåret mår man så bra av det. Och rätt som det är märker man att man har fått upp flåset, att det som var jobbigt i början går av bara farten.
Jag ska nog träna lite på min nöjd-kondition idag. Här är sångtexten förresten:

Liten fågel satt en gång
på en gren och sjöng en sång
kvittrade så glad, kvi vitt
allting har jag fritt, kvidevitt
källans flöde, dagligt bröd
aldrig har jag lidit nöd
Och så har jag, må ni tro,
Ett litet, litet bo, kvidevitt

2 kommentarer:

  1. Hej och välkommen tillbaks. Jag blev så glad när jag såg att du börjat skriva igen. Jag skriver inte alls lika frekvent som tidigare men har ändå ett visst behov av att stanna kvar. Vill helst bara skriva av mig eller på ngt vis samtala med mig själv och andra. Jag har saknat dina fina rader och tänkt på dig och din familj. Man blir liksom nära när man skriver mycket, trots att det är länge sedan. Jag har ju också stött på den där väggen och tyvärr blir inget som tidigare. Eller egentligen vet jag inte om det är tyvärr. Man får en massa nya insikter om sig själv och jag tycker att jag lever ett bättre liv i dag. Jag försöker ta hand om mig själv men har oerhört svårt att inte falla tillbaks igen och igen. Är där en vända nu och ja det är väl så att man aldrig mera kommer att orka med lika mycket stimuli och stress som tidigare. Jag skrattade högt när jag läste om din söndags vila. Jag skulle kunna göra precis likadant. Jag har ett stort behov av egentid. Promenerar mycket och lägger mig tidigt. Kan du bara se dina begränsningar och lyssna till tidiga tecken på utmattning har du kommit långt. Jobbar du nu eller är du sjukskriven? Så kul att du är tillbaks - på dina villkor.
    Varma skåne kramar Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, vad roligt att "ses" igen! Det känns verkligen som du säger, att man kommer varandra nära när man skriver, trots att man kanske inte känner varandra utanför bloggosfären. Tänk fått för många vi är som inte orkar med dagens tempo och påfrestningar, på något sätt är det en tröst mitt i allt, att man inte är ensam. Jag ska börja jobba i början på augusti, och arbetstränar än så länge. Ska försöka komma tillbaka i den takt jag orkar med den här gången, och inte lura mig själv att tänka att allt måste gå så fort. Hoppas du får återhämta dig ordentligt och ajg önskar dig en fortsatt skön sommar! Kram, Ulrika

      Radera