I morse tänkte jag på människokroppen och hur den fungerar. Att den bildar små sårskorpor över sår och sedan läker dem, tyst och stilla där under skorpan. Om man bara håller det rent så behöver man inte göra så mycket mer, kroppen sköter läkningsprocessen själv. Eller efter en lång och intensiv dag när kroppen går till vila. Då ger den oss en snabbservice medan vi sover. När vi sedan vaknar igen är tankarna nya och kraften tillbaka igen. Till och med efter svåra tider - av utmattning,sjukdom eller bedövande sorg - så har kroppen en anmärkningsvärd förmåga till återhämtning och självhelande. Det är vackert!
Tänk vilket fascinerande, underbart, ovärderligt mysterium vi går omkring i dag efter dag! Att då förfasas över att midjemåttet är några centimeter större än vi vill, eller att vi inte ser ut som Cindy Crawford hela bunten, är riktigt synd tycker jag. Vi missar så lätt vilka mirakel vi är, egentligen.
Amen.
SvaraRaderaDu har så rätt så. Mysig fundering på morgon kvisten.
SvaraRaderaKram till ett mirakel från ett annat :)
Oj som jag håller med dig. När min mor dog tänkte jag massor på vad vi under vår livstid väljer att lägga fokus på. ett kilo hit eller dit, ja i slutändan spelar det ingen som helst roll.
SvaraRaderaMå så gott
Mycket vackert sagt och så sant. Tack för din fina blogg! /Miah
SvaraRaderaSå sant... och så bra beskrivet... visst är vi fantastiska!!!
SvaraRaderaTack för de tänkvärda orden!
Må så gott!