Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


onsdag 8 augusti 2012

Naturnära


Jag har alltid tänkt att jag hellre skulle bo i London än där vi bor nu om vi inte hade haft barn. Men nu när jag har bott med naturen inpå husknuten ett tag så undrar jag.


Tänk att vara ko, och ha inbyggda regnkläder och få bo under bar himmel hela sommaren. Lyxigt på många plan.

4 kommentarer:

  1. Du bjuder på fantastiska bilder :)
    Det är fantastiskt att få bo nära naturen. Jag gör också det - om än inte lika böljande och öppen som din :) Men när jag flyttade hit trodde jag att jag skulle få "lappsjukan"! Var fanns all liv och rörelse? Kultur? Människor?
    Nu skulle jag kunna tänka mig att bo kvar här på landet, permanent, for ever, men ha en övernattningslägenhet i en stad för all kultur och alla begivenheter. Lite tvärtom, men med samma tanke som sommarstuga, att få ett avbrott i rutinen :)

    SvaraRadera
  2. Hej och tack för den fina kommentaren hos mig! Kul att jag hittade dig nu, har lagt till dig på Bloglovin, älskar dina bilder och sätt att skriva!
    Vi flyttade från Umeå till Simrishamn för tre år sedan, en flytt på 135 mil men fortfarande inom Sverige i alla fall. Kan tänka mig att omställningen blir enorm när man som ni flyttar till ett nytt land!
    Kul att följa er resa!
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  3. Naturen nära är fint tycker jag. Det händer att jag kan tycka att det händer för lite här i vårt lilla samhälle som ligger nära naturen men jag är ändå inte redo att flytta till storstan. Kanske någon gång i livet igen men inte än. Och du så fint du skrev om kroppen i ditt senaste inlägg. Mycket klokt och tänkvärt!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Jag tycker det ser ofantligt vackert ut där ni bor! Bättre då att ta sig till London de stunder när storstadsbehovet dyker upp :)
    Kram

    SvaraRadera