Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


tisdag 17 juli 2012

Blomsterspråk och inte



För femton år sedan skulle vi fira vår första bröllopsdag, och i den lilla norrländska byn där vi bodde var utbudet på presenter ganska blygsamt. Jag köpte i alla fall en liten vas och fyllde den med tistlar - denna vackra blomma som blivit så styvmoderligt behandlad genom åren. Men blomsterspråket är inte så tydligt som man skulle tro. Någon säger att tistlar står för uthållighet: "jag ger inte upp". Någon annan menar att det betyder "akta dig", och en tredje att det står för "synd". Jag tänker att tistlar står så bra för sig själva. Och det kan ju vem som helst se, att de är vackra där de står.


Den här är en ny bekantskap. Den växer vid vägkanterna och blir ganska hög (upp till någon meter kanske, men det är ögonmåttet som talar här så jag kanske har fel). Vacker är den i alla fall, och om någon vet vad det är blir jag som vanligt glad att få veta.

5 kommentarer:

  1. Håller med dig om att tistelns blommor är vackra både till färg och form men usch vad blad och stjälk är stickiga. Kanske bäst att man känner personen som får tistlarna väl så att det inte blir missförstånd ;)
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, du har nog rätt. Man ska nog inte ge tistlar till chefen om man har en ansträngd relation til exempel :-)

      Radera
  2. Tistlar är vackra! Känner igen den gula blomman på bilden och gör en gissning på att den heter Gullnattljus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fembarnsmamman, naturligtvis måste det vara gullnattsljus!

      Radera
  3. Men så härligt att du uppskattar tistlarna, jag finner dem så fina. Fastän de räknas som ogräs.

    Ha en toppenbra dag!

    SvaraRadera