Kärlek varje dag

Igår var det alla hjärtans dag, vilket vi firade på engelskt vis med vykort och choklad till alla i familjen. Idag är det bara en vanlig dag och kärleken har blivit vardag igen. Tänker på en strof av Robert Browning, som i sin enkelhet tar upp ett hisnande perspektiv på det där med kärlek:

Det Browning verkar vilja säga är att det bästa ligger framför. Vi har inte upptäckt alla sidor av vår partner än. Kärlek, om man vårdar den, blir vackrare och djupare när den mognar. Att bli gamla tillsammans är en gåva, och åldrandet är ingenting man behöver kämpa emot. Det är något vackert, och inte bara ett nedbrytande. Paulus uttryckte det så här: Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.

Jag vill bli gammal tillsammans med min man. Jag vill se hans ansikte förändras, dela hans tankar, finnas där för honom när kroppen börjar värka och ögonen blir skumma. Jag vill lösa sudoku med honom, se världen, prata, älska, mata katten, be brinnande böner, lära mig lyssna mer och babbla mindre, och hålla hans hand.

Då räcker det inte med vykort en gång om året. Jag måste ge rum för kärleken att växa till i mitt liv. Jag måste beskära mitt liv som ett fruktträd, och ge tid, uppmärksamhet, respekt, och förlåtelse när det behövs. Jag behöver avskilja en plats i mitt hjärta som jag reserverar bara för honom, och vaka över att den inte växer igen med bitterhet eller annat ogräs. Det är det alla hjärtans dag vill påminna oss om, tror jag, Kärlek varje dag. Hela året. Livet ut.