Smärtsamt vitt

Det är mycket tulpaner i bloggosfären just nu och min gissning är att det bara avspeglar hur det ser ut på köksborden. Och jag terroriserar er med tulpanerna som står på vårt köksbord. Blir så glad över det nästan smärtsamt vita och det frodiga gröna i allt det februarigrå.

Den som pysslade ihop de här har sannerligen sinne för detaljer. Ståndarna och pistillerna behöver ju inte vara så där vackra, men det är de. Och bladen hade inte behövt vara så där krispiga och... lövtunna, liksom.

Söndag igen. Ljuvliga, sköna söndag. Jag ska vila, ta barnen till kyrkan (som vi är så glada för och som har blivit en slags extrafamilj), äta gott (förhoppningsvis; "mamma är bästa kocken" var det någon som sade, fast inte om mig kommer jag just ihåg), ligga på sängen med en god bok och kanske något mer. Men inte särskilt mycket.

Önskar dig en ljuvlig söndag på sofflocket. Eller där du helst vill vara, och mår som allra bäst.