Familjens bästa julklapp var nog studsmattan ändå. Nu har Natan och jag varit ute i vinterkylan och hoppat tillsammans i några dagar, och vi försöker slå våra personliga rekord från dagen innan. Vi tävlar också, men Natan uppmuntrar alltid den som kommer tvåa. Det är skönt för mig. Men mest pratar och skrattar vi. Natan sjunger också när han hoppar. Och jag pustar, tur man inte har tappat flåset helt och hållet.
För några år sedan hade jag alldeles för mycket att tänka på, och ofta var det uppmärksamheten mot barnen som tröt när dagen närmade sig sitt slut. Jag är tacksam för vardagarna här, de är sällan eller aldrig proppfulla nuförtiden och det enda vi har mer av nu är närvaro. Och kul förstås. Vi har mera kul nu.
Åh, vad härligt! Vår står översnöad och kall.
SvaraRaderaLåter fantastiskt med dagar som inte är fullspäckade från början till slut, tror att jag måste ta och införa mer sånt i mitt eget liv.
Tack för glädje och inspiration!
Pöss!