Och så kom snön och allting blev annorlunda. Allt blev lite hipp som happ i kyrkan när vi fick samlas på ett annat ställe och folk som skulle hjälpa till var "insnöade". Men bra blev det.
Sedan lånade vi ihop några pulkor till barnen och gick iväg till lekparken. Nu är alla blöta och kalla om tårna. Men varma om kinderna är vi. Imorgon kanske barnen får en extra dag ledigt från skolan, vem vet. Jag gissar att de inte blir alltför besvikna om de får sovmorgon en vanlig måndag.
Tack för det fina du skrev i bloggen. Tänk att din mamma också är krigsbarn och att du kunde känna igen. Jag tänker mycket på hur det måste ha varit för mormor och för mamma. Och på hur det blivit för mig och mina syskon. Det är komplicerat och sorgligt men samtidigt bara helt enkelt hur det är .
SvaraRaderaVilken miljö du bor i. Byggnaderna är fantastiska. Jag jobbade som kennelflicka utanför Birmingham för många, många år sedan. Det var rätt hemskt ärligt talat, med en alkoliserad, lynnig tant som arbetsgivare. Men samtidigt härligt med alla som sa "love" när de pratade med en, alla kannor på kaféerna (ja, som du skrev om. jag älskade också det), crumpets, hundar framför den öppna spisen, blommorna på våren... Ja, jag förblir alltid en anglofil efter det.