Idag råkade jag vakna en hel timme innan morgonreveljen egentligen skulle gå, så nu sitter jag på mitt "kontor" och klockan är bara strax efter sju på morgonen. Jag kämpar fortfarande med att hinna med allt jag har tagit på mig - läser religionshistoria C på heltid och ska färdigöversätta boken innan månaden är slut - så den extra tiden kommer väl till pass.
Annars tänker jag en hel del på att bli hemma i en främmande kultur just nu. När händer det egentligen? När familjen slutar titta på den svenska melodifestivalen och börjar heja på Storbritannien i stället? När falukorv inte längre känns som det enda vettiga korvalternativet och man börjar se fram emot en riktig engelsk banger? När man tänker på engelska, drömmer på engelska, klär sig som en engelsman och har slutat bylsa på sig som en norrlänning i exil? I så fall är jag inte hemma här än.
Jag hoppas egentligen att assimileringen är klar när man hellre väljer te än kaffe när man har möjlighet. För det har alltid varit min cup of tea, så att säga. Och i så fall har jag alltid varit lite engelsman innerst inne. Och det känns ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar