Det roliga med att ta bilder är att man börjar se de små sakerna i livet och uppskatta vardagsundren lite mer. Den här väggen påminner mig om två saker: Att även om vintern närmar sig och naturen går in i sin vila, så finns livet där om man ser efter lite. Det kan man behöva påminna sig själv om ibland, när det känns som vinter i själen och man undrar om det någonsin blir vår igen. Livet finns där även om det inte märks så mycket, och ingenting är någonsin kört. Det kommer en ny vår igen, och under de döda löven spirar livet.
Det andra jag tänker på när jag ser det här blomman är att den minsta och sköraste lilla växt kan spränga murar. Det är inte platsen där vi växer som definierar våra liv. Livet i oss är större än så, och friheten vi fått har större sprängkraft än man kanske tror ibland. Och det här säger jag inte för att jag gillar klyschor. Utan för att jag tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar