Vi har bott på rätt många platser, Erik och jag, så ibland kommer frågan upp var vårt hemma är egentligen. Ofta kommer jag fram till att hemma är där vi har en historia och där det finns människor vi älskar. Och då finns det många platser som vi kan kalla hemma. Andra dagar är det lätt att avundas dem som bott på samma plats hela livet, som fortfarande umgås med barndomsvänner och har ett odelat liv.
I somras funderade jag mycket på var flyttfåglar som Erik och jag ska begravas när det blir dags för det. Borde det bli i Timrå, där jag växte upp och jag har mina systrar och min mamma? Eller i Skövde, där vi inte har någon familj, men där barnen var små och vi har många kära vänner? Eller i England, där vi ju faktiskt bor och bygger våra liv just nu?
Julie Millers makalösa sång All My Tears löste mitt problem. Den kommer här, i en version av Emmylou Harris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar