I november firas Remembrance Day, eller Poppy Day här i Storbritannien. Första gången var 1919, när första världskriget precis tagit slut och man ville hedra dem som gav sina liv för sitt hemland. Nu hedrar man även dem som offrat livet i andra krig, och dem som fortfarande gör det i Afganistan och Libyen och på andra ställen.
En norsk kvinna som jag lärt känna här, berättade om när hon och hennes engelske make gick på museum i Stockholm. Det var något som fattades, berättade hon, något som inte stämde med hennes bild av museer. Snart insåg hon vad det var: det fanns inga spår av krig på stockholmsmuseet, som det skulle ha gjort både i Norge och England. Vi hade ingen modern krigshistoria.
Remembrance Day är en vacker och värdig dag som jag gärna deltar i. Samtidigt är jag tacksam för att Sverige skonats från så mycket, så länge. Här symboliserar varje liten poppy, eller vallmo, ett liv som blommade en kort stund för att sedan vissna.Och vallmoblomman blommar som bekant alldeles för kortvarigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar