Bort, ut, framåt

När Mr Stenlund och jag bara var kära men inte ens hade berättat det än, så brukade vi sitta uppe på kvällarna och leka konstiga pratlekar. Vi bodde på internatskola långt ute i bushen, så det fanns väl inget annat att göra gissar jag. Så då satt vi i någon soffa och frågade varandra saker som "om du var ett väder, vilket väder skulle du vara då?", eller "vilka tre personer skulle du ta med till en öde ö och varför?" Och om maken hade frågat mig vilket djur jag helst skulle vilja vara, så hade mitt svar naturligtvis blivit fågel. Då med. För frihetens skull, och för möjligheten att bara flyga iväg någonstans dit man aldrig har varit.

Förra julen när vi var nya här köpte vi en jordglob, och när jag tittade på den kunde jag bara tänka på hur jobbigt det vore att åka till ett nytt ställe. Jag hade fått lite för mycket av det goda och orkade inte ta in mer nytt. Men nu har jag bott här så länge att det är roligt att flyga igen och se nya världar. Jag kan längta bort, ut, framåt igen, och känner igen mig själv lite bättre.

Det finns så många platser man vill se. Just idag är det Amsterdam jag vill till. Jag vill strosa bland tulpanerna i vårsolen, med en kär gammal vän, och bara njuta av livet. Måste nog flyga dit.