Vad ska jag ge?

Ikväll när vi satt runt bordet och bad vår kvällsbön tänkte jag på dagarna och kvällarna som rullar på, det som faktiskt är våra liv. Den tid vi har med barnen nu, den kommer de att se tillbaka på som sin barndom, och det vi ger dem i form av tid och engagemang och, faktiskt undervisning, det kommer de att ha med sig hela livet. Det vi inte ger dem får man hoppas att de får någon annan stans. Men som förälder vill man ju packa en så komplett ryggsäck som möjligt för sina barn, så att de har det de behöver när det är dags att ge sig ut i världen.

Så. Vad är då viktigast att ge dem? De senaste Nintendo-spelen och en utlandsresa varje år? Nej, tack och lov tror jag inte det, för vi har verkligen inte satsat så i vår familj. En känsla av att de är okej, att de duger, att de är älskade som de är? Ja, absolut! Även om vissa menar att vår generation är lite överfokuserade på just den biten, så tror jag att det är ovärderligt att få med sig en god självkänsla i bagaget. Men det är inte allt.

För mig är det allra viktigaste att ge vidare en övertygelse om att det finns en Gud som älskar dem och som har en plan för dem, som vill hjälpa dem att leva livet på rätt sätt och ställa till rätta när det blir fel. För om man vet det, då har man verktyg att klara av det mesta, för att inte säga allt.

Då finns bara den svåraste frågan kvar. Hur gör jag? Hur ger jag mina barn det de allra, allra mest behöver?