Det bästa med att bo just där vi bor är att det är så lugnt och stilla, harmoniskt på gränsen till händelselöst, men ändå finns livet där runt knuten om man vill det. Vi kan gå i fem minuter norrut och komma till skogen, eller lika länge söderut och hamna på bio eller café, eller kanske kliva på tåget. Och när man väl är på tåget så är det bara en timme till Victoria Station, och hela London ligger för ens fötter.
Men idag blir det varken skogen eller staden. Jag måste skriva, skriva, skriva, allt det jag inte har hunnit de sista dagarna när jag har varit förkyld och gått omkring som i en dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar