I morse skuttade barnen iväg till skolan igen, med nya julklapps-lunchlådor i högsta hugg, men i övrigt precis som vanligt. Och jag kunde äntligen börja ägna mig odelat åt den nya boken som ska vara översatt och klar i slutet av februari. Tänkte i min enfald att det skulle vara så enkelt att vara hemma med barnen i jul, och smita undan med lite översättning under lugna stunder ibland, men så här i efterhand undrar jag hur jag tänkte egentligen. Vilka lugna stunder, liksom?
Ibland blir jag så trött på mig själv, när jag kommer ihåg att planera så att det ska bli bra för så många andra, men glömmer bort mig själv. Jag ska ju älska min nästa och mig själv, var det ju tänkt. Så nu övar jag mig på att vara lite mer som en "karl" och ägna mig åt mitt, så får väl resten rasa om det vill. Skickade till och med iväg maken att storhandla, utan att ge utförliga instruktioner om vilka saker han skulle köpa och för vilket pris. Suck. Jag är visst jämställd på ytan, men läskigt mycket könssterotyp om man bara skrapar lite.
Såg de första snödropparna idag och ville så gärna ta en bild, men jag kunde inte riktigt med det. De växte ju i någon annans rabatt. Men bara så ni vet lurar våren runt hörnet. Och till dess får jag njuta av andra vårvackra blommor som lyser upp min dag. Och kanske odla mustasch, så att jag tar mig själv på lite större allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar