Första tiden här i England gick jag och tittade på alla vackra hus och undrade varför inte jag bodde just där. Det blev faktiskt lite jobbigt, för någonstans var jag inte nöjd med det jag hade. Det fanns ju hela tiden något hus som var bättre, större, tjusigare, låg bättre till, hade blyinfattade fönster med färgat glas, en vacker trädgård...
Så en dag slog det mig som en blixt. Jag kan ju titta på huset och tänka "å, så vackert", och sedan vara glad att jag har fått se det. Man måste inte äga för att kunna se och uppskatta skönhet omkring sig. Sedan hörde jag vad Bill Hybels säger till sig själv när han drabbas av det där begäret och BARA. VILL. HA. "I can admire it, but I don't have to acquire it." Jag kan beundra det men jag måste inte lägga beslag på det.
Så. Det här huset är jättefint. Och jag är nöjd med mitt lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar