Cool colds

Igår morse frågade jag barnen vad de ville hitta på i helgen, och mellansonen sade, "slappa". "Hela dagen?" frågade jag, men egentligen visste jag redan svaret. Slappa fick han i alla fall. För jag blev pangförkyld och var tvungen att bädda ner mig, och plötsligt fick barnen ha en massa mer datortid än de brukar få. Gissa om de var nöjda.

Nu sitter jag mest i soffan med en kopp te. Har varken orkat läsa eller virka, än mindre städa och stryka. Men se på film har funkat. Då händer det något fast man inte behöver hjälpa till själv.

Det finns ett modernt ordspråk (fast det kallas nog knappast det), som går ut på att män blir så ynkliga när de blir förkylda medan kvinnor bara blir klädsamt dåliga och fortsätter göra storverk i alla fall. Jag är less på det. Vill att både kvinnor och män ska kunna unna sig att vara krassliga om de är det, och inte behöva ha dåligt samvete eller bevisa hur duktiga vi är, om vi egentligen borde ta hand om sig själva lite. För det är ju inte fel att vara svag. Bara mänskligt.