Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


lördag 3 december 2011

Då sitter man här igen

Hade inte tänkt skriva något mer idag, för häromdagen var jag helt uppslukad av att springa omkring med kameran och formulera mina små vardagligheter, så jag ville ta en paus från mig själv, helt enkelt. Men så gick jag in på baksidan av bloggen och hittade lite statistik över vilka som tittar in här ibland, och blev bara så glad! (Lugn, det finns inga fakta om hårfärg eller politisk övertygelse, och det finns absolut inga bilder på hur man ser ut när man läser min blogg, bara sådant där som vilket land man sitter i medan man gör det. Rätt så ordentligt anonymt med andra ord.) Men jag blev nyfiken på er som läser, och tacksam. Så, då tar jag chansen och skriver två saker:

1. Tack! För att ni kommer in här ibland och delar min alldeles vanliga vardag. Det betyder faktiskt en massa och det sporrar mig att skriva lite till.

2. Om ni vill, men bara om ni vill, skriv gärna några rader i kommentarsfälten och berätta vilka ni är. Har ni ingen lust så förstår jag det, men om ni vill garanterar jag att jag blir jätteglad för ett livstecken. Vet att det är krångligt för vissa att få till kommentarer, men om man har ett konto hos Google eller Yahoo eller så, så är det mycket enklare.

Nu, eftersom det är lördag, så väntar husmorsbestyren. Undrar hur mycket tid av ett åttioårigt liv som går åt till att diska och laga mat egentligen? Mycket mer än jag vill att det ska vara, men det är väl bara att acceptera om jag nu vill leva länge. Och det vill jag ju!

Ha en riktigt skön lördag!

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Givetvis vill jag berätta lite om vem jag är :-)
    Jag är Lisa och jag är sockerberoende.
    Jag har fött fyra barn som hittills varit förskonade från löss och springmask. Fram tills i dag, kan jag säga! Kul jul!
    Jag har en egen blogg men inte alls lika fin som din så jag kikar in här och inspireras, ungefär som man gör när man läser inredningstidningar. Jag kanske aldrig får en lika fin blogg men den duger, för den är väl kanske lite mer som jag än som du och det är väl antagligen för att det är jag och inte du som skriver den :-)
    Jag tycker väldigt mycket om min syster som så olyckligt för mig blåst iväg så här, men som tur är når flygplanen dit också och så får jag ju följa livet lite närmare så här <3
    Tjingeling!

    SvaraRadera
  2. Jag är Simon, en gitarrist, trummis och programmerare som lever inte mer än en mil från dig, och jag får Google att översätta din blogg till (något som närmar) engelska.

    SvaraRadera