Egentid

Idag har vår lilla ankfamilj varit och handlat tillsammans med hela Uckfield tror jag. Det är fascinerande att det ens kan bli trafikstockning i en så liten stad som den här, men idag var det stopp. Folk och bilar överallt. Nu sover barnen i sina sängar och maken jobbar natt, och jag... Borde. Sova. Men...

Det är ju så skönt med ett tyst hus. Det finns ingen som pockar på min uppmärksamhet och jag får plötsligt tänka mina egna tankar. De är visserligen få och spretiga i den här sena timmen, men ändå mina! Och jag vill bara stanna uppe en liten stund till.

Jag älskar min familj mer än jag trodde var möjligt. Men efter många och långa dagar tillsammans är det ändå ljuvligt med ensamheten ibland, och att få att vara för sig själv. Hörde om de svenska journalisterna i Etiopien, att de aldrig kan tänka en egen tanke i fängelset, eftersom musik dånar genom högtalarna dygnet runt och lysrören i taket aldrig släcks. Jag gissar att deras önskelista inför julen ser helt annorlunda ut än min, för jag har ju redan det viktigaste. Frihet. En egen säng. Mina älskade alldeles nära. Egentid.

Nu vet jag vad jag ska göra innan jag somnar. Jag ska be. För journalisterna och de andra i fängelset där borta i Etiopien. Där ljuset aldrig slocknar och det aldrig blir tyst.