Följde dottern till badhuset - en micropromenad på fem minuter - i gråmulet regn-glopp. Slogs återigen av vilken vitamininjektion det är bara att komma utanför dörren. Har man kameran med sig hittar man skönheten även den gråaste dag, och på den kortaste av promenader. Jag får nog vara tacksam som får mina kickar av att plåta kvistar och bär, och inte av djuphavsdykning eller rymdflygningar. Det är ju lättare för en småbarnsmamma att det här blir av...
Min älsklingsväxt murgrönan, med sina vackra vinterbär.
Envisa björkblad som håller ett krampaktigt tag om sin kvist. Varje gång jag ser en björk tänker jag på Umeå som också var vår stad en gång. I ett annat århundrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar