Julfrid

Jag älskar juldagen, den är min belöning för allt slit inför julen. Har njutit av Singing in the Rain med Gene Kelly, sjungit carols och skrattat gott med vänner och familj. Julfriden har lagt sig.

Har också tänkt på ett bibelord, i en hel månad nu:

Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

. . . 

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

För mig sammanfattar det här sammanhanget hela julens budskap. I den mörkaste av tider tänder vi ljus, en bild av det som hände när Jesus föddes. Då gick hela världen från mörker till ljus  - från hopplöshet till hopp - och sedan dess blir världen aldrig densamma.

Mörkret omkring oss kan bli grått och skrämmande, men det blir aldrig hopplöst igen. Desperationen kan slå sitt grepp om oss, men den når aldrig längre än till bönevrån. Där måste den släppa taget. För ett barn har fötts och en son är oss given. Ljuset har gått upp. I våra hjärtan.