Ifjol hittade vi aldrig några chokladkalendrar till barnen här i England, så då virkade jag mina egna. Tanken från början var att göra 24 änglar, en för varje dag, men så blev det en ängel för varje barn istället. Det var väl tur, annars hade jag suttit och virkat än. Det finns tyvärr ingen beskrivning till de här änglarna, huvudena är "vanliga" amigurumi-huvuden, men resten kom till i stunden.Virkning är ett underskattat nöje dock, lika avstressande som facebook, men det blir liksom någonting av det.
I år fanns det chokladkalendrar i varje hörn här, och barnen har längtat till den dagen de får börja öppna luckorna. Imorse kom äldste sonen in och frågade om de fick öppna första luckan, klockan tjugo över sex på morgonen. Då hade de redan suttit och suktat en bra stund. Ojojoj.
Men jag dööör, vad du kan konsten att blogga snyggt! Hur gör du quinna? Blev full i skratt när jag läste om era choklad kalendrar... Lilla M hade två stycken som hon lovade dyrt och heligt skulle få stå i hennes rum orörda fram till 1 dec, och det höll hon. Men hon tyckte nog att hon fått hålla igen för mycket för när vi tittade på kalendrarna i går hade hon sprättat 42!!! luckor och pillat i sig bara på en dag!!!
SvaraRaderaÄr hon inte lik sin mor så säg ;-)