Det bästa

Jag känner mig för gammal för nyårslöften, har väl lovat för mycket lite för många gånger kan tänkas. Därför har jag inte tänkt lova någonting inför det nya året, mer än det jag försöker hålla mig till varje dag: att leva ärligt mot mig själv och andra och att älska Gud och människor så gott jag kan - vilket inte är det lättaste, jag vet. Men istället för nyårslöften ska jag se tillbaka på det år som varit och fira det som har varit bra!

Så. Här kommer det, årets bästa:

• Jag har klarat av att bo i ett nytt land, och så sakteliga kommit in i en ny lunk och ett nytt sätt att leva. Jag har landat på fötterna nu och känner mig mer och mer hemma här i England. Känner till flera celebs och kan navigera i vänstertrafik, åtminstone när jag är pigg, och jag vet precis hur gott det är med mince pie. Några mycket kära vänner har också kommit i vår väg under året, och jag känner mig rik som får ha vänner i båda mina hemländer.

• Jag har avslutat en högskoleexamen som jag påbörjade på stenåldern och som jag aldrig trodde att jag skulle få möjlighet att göra färdig. Och jag hade jätteroligt under tiden. Well done! Have a biscuit!

• Jag har vuxit som människa. Tänker särskilt på ett område i livet där jag har kämpat, men där Gud har hjälpt mig igenom. Jag har fått en privatlektion i livskunskap som jag är oerhört tacksam för, även om den kostade på.

• Jag har haft många möjligheter och gott om tid att lära känna mina barn mer och följa deras liv närmare, och vi har upptäckt livet ihop med allt vad det innebär. Vi har skrattat och gråtit, läst och pratat, städat och varit på utflykt, sovit och bett och kivats och blivit sams. Den största gåvan.

• Jag har - för första gången i livet - översatt en bok och börjat på en till. Det är mitt drömjobb tror jag ibland, men det finns ju så många...

• Jag har börjat blogga - det roligaste jag har haft på jättelänge. Tänk att få ägna sig åt något sådant, och bara för att det är så KUL!

• Jag har lärt mig ännu mer om den man jag älskar och aldrig slutar att förundras över. Vi har dansat genom livet i mer än 17 år nu, och många gånger har vi snubblat och trampat varandra på fötterna. Men nu dansar vi bättre än någonsin. Tack Gud!

Nästa år ska jag fortsätta med det som redan finns i livet, och med de utmaningar som Gud ställer i min väg. Kan nästan inte hålla mig. Jo förresten, det kan jag visst. Det blir nog alldeles lagom att ta en dag i taget, även nästa år. De andra dagarna får lov att vänta på sin tur.